Visserligen har staden gott om pengar. Reavinsterna var rekordstora i fjol men det finns ingen anledning till jubel. Utgifterna är större än kostnaderna, vilket är ohållbart. För kommuner, liksom för familjer. Samma ekonomiska lagar gäller.
Tillfälligtvis kan man ta av sparkapitalet eller låna men i
längden kan man inte göra av med mer pengar än man får in. Dessutom måste man
ha en marginal så att man klarar om något oförutsett händer och för att ersätta
det som blivit slitet, en soffa till exempel. Eller gamla avloppsrör för att ta
ett mer tyngande kommunal ersättningsinvestering.
I Västerås stads årsredovisning för 2015, som omsluter 7
miljarder, finns flera varningstecken. Kostnader och intäkter håller inte jämna
steg. Kostnaderna ökade med 3,5 procent, intäkterna med bara 3 procent. Västerås
uppfyller inte kommunallagens krav på god ekonomisk hushållning: resultatet,
exklusive reavinster, ska vara minst 2 procents överskott. 2014 var
underskottet 0,2 procent, i fjol hade det växt till -0,7 procent. Starten på
2016 tyder på att obalanserna består, även om sparbeting är utdelade.
Ett antal tuffa beslut väntar den styrande
blocköverskridande koalitionen i Stadshuset. Erfarenheterna från kommuner som
provat sådant styre är att det blir dyrare. Alla måste få med några
hjärtefrågor. En annan erfarenhet är att det blir svårare att hålla ihop ju
närmare valet man kommer. Frågan är om vem som kommer att få svika sitt vallöfte. Socialdemokraterna som gick till val på att höja skatten. C och KD som lovat oförändrad skatt. Oavsett vilket går det nog att hitta lite pengar till snyggare soffor i fullmäktigefoajén. Gäster bör ju inte ana att det är lite knapert.
