Då tänker jag inte på decemberöverenskommelsen, som var ett ansvarsfullt sätt att göra det bästa möjliga av den uppkomna situationen, utan på den bild höstens dramatik har gett av politik och politiker. Vår demokrati bygger på att människor är villiga att engagera sig i partier, men hur lockande ter sig idag ett sådant engagemang?
Det är trångt på åskådarbänken där kommentatorerna och
förståsigpåarna sitter behagfullt ansvarslösa och beredda att leverera besked
om varför det är som det är och om hur det kommer att bli. På den politiska
scenen är det däremot allt mer glest. I synnerhet saknas de riktigt stora
stjärnorna, som kan ge glans åt föreställningen.
Politiken har rekryteringsproblem. Att partierna har allt
färre och allt äldre medlemmar gör att basen krymper för att rekrytera till de
40 000 uppdrag som ingår i den politiska beslutsapparaten. Avhoppen är
också många. Inte bara från ex-ministrar som inte vill harva i opposition utan
också från vanliga fullmäktige- och nämndledamöter. Poltiken kräver för mycket
och ger för lite i form av resultat och uppmuntran, fritidspolitiker väljer att
ägna fritiden åt annat.
Det politiska uppdraget har blivit allt svårare och
handlingsutrymmet allt mer begränsat. Bostadsbrist, ungdomsarbetslöshet och
bristande integration är högst påtagliga problem för många. I den bästa av
världar skulle detta leda till att folk kommer till partierna för att jobba för
förändring, men i stället leder det till att de vänder politiken ryggen.
”Du behövs”, avslutade Gustav Fridolin (MP) en debattartikel
i Aftonbladet häromdagen där han uppmanade läsarna att söka sig till partierna
för att jobba med politikens sakfrågor, bland annat med motiveringen: ”Politiken
är för viktig för att lämna över till rubrikjägare och taktiker.” Det har han förstås
rätt i, men det är svårt att se att han levt som han lär den här hösten. Någon
annan lösning är dock svår att finna. Partierna måste tänka om och tänka nytt
för att flera ska känna att de behöver partipolitiken för att kanalisera sitt
samhällsengagemang.
Texten även publicerad i VLT den 8 januari 2015
