Det blir också tydligt att politiken inte bärs upp av de som kommer nerdimpande från Stockholm eller ens av lokala kändisar som Ulla Persson (S) och Elisabeth Unell (M) utan av vanligt folk med ett samhällsengagemang. Många hör sannolikt till den beundransvärda skaran fritidspolitiker. De dryga 40 000 i landet som utan särskilt mycket tack och mot låg eller ingen ersättning ägnar sin fritid åt att läsa handlingar och gå på möten.
Demokratin har de senaste åren setts som en krisbransch med
färre medlemmar i partierna, sjunkande valdeltagande och ökad misstro eller
rent av förakt mot politikerna. Men kanske börjar de bli dags att ta bort
krisstämpeln. Nyligen presenterade statsvetarna Gissur Erlingsson och Mikael
Persson siffror på DN Debatt, som visar att demokratins dagsform är god.
Förtroendet för
politikerna dalade efter 1990-talets krishantering, men är nu tillbaka på
1970-talsnivå. Sverige har högt valdeltagande i de nationella valen och medlemstalet
i partierna sjunker inte längre. Även om de har fortsatt svårt att rekrytera och
behålla kvinnor, unga och utrikes födda.
På måndag monteras stugbyn på Hantverkargatan i Västerås ner
för den här gången. Den vardagliga friden tar åter över centrum, men kortvarigt
den här gången. I slutet av augusti byggs valstugorna upp igen inför höstens
val. Men innan dess blir det för de politiskt intresserade en tid av
eftervalsdebatt.
Jag hoppas debatten blir särskilt intensiv i Surahammars
kommun, som har två val i morgon. Förutom EU-valet också en lokal
folkomröstning om den nedlagda högstadieskolan i Virsbo. En omröstning som
tiden gått förbi innan den genomfördes. Förtroendet
för demokrati och politiker är skört och måste vårdas. Helst genom ett agerande
som gör att det inte finns grund för sådana här misstroendeomröstningar, men om
de ändå sker behövs aktiv eftervård och analys av orsakerna.
Texten även publicerad i VLT den 24 maj 2014