Veckan när namnet Tranås spreds över världen

Det här var veckan när den internationella terrorismen på allvar kom till Sverige. Även om vi förskonades från de konsekvenser självmordsbombaren sannolikt avsett. Det var veckan när snö och kyla fortsatte att ställa till problem i trafiken. Veckans ifrågasatta partiledare var Lars Ohly, som dock inte lyssnar på Stig Henrikssons avgångskrav utan säger sig vilja vara kvar till 2014. Det var också veckan när handbollsdamerna gladde de idrottsintresserade och riksbanken höjde räntan.


Tranås och Luton i mediernas centrum

Bilden av Tranås om kommunen själv får välja, den som spritts över
världen denna vecka är en annan.

Att komma på kartan är något varje kommun strävar efter. När det sker är det dock sällan av de skäl man hoppats på. Två kommuner som hamnat på den mediala kartan efter själlvmordsbomben på Drottninggatan är småländska Tranås och brittiska Luton. På båda ställena har journalister stått utanför tomma hus, pratat med oförstående grannar och försökt förklara det ofattbara. Luton har mer vana av att förknippas med terrorism än Tranås. Sydsvenskan har varit där och bland annat träffat Sarah Allen, som är ansvarig för ”sammanhållning” och ”det inkluderande” i kommunen. I det arbetet ingår den  kampanjen ”Luton in Harmony”. Kampanjen uppmanar invånarna att bli vänner med människor med andra bakgrunder och att förstå deras värderingar. ”Visst tycker vissa att vi indoktrinerar folk. Men vad är det för fel på att vilja lära sig andras värderingar? Man behöver inte acceptera dem”, säger Sarah Allen.

Lokalbefolkningen känner inte igen sig
Malmö har efter skjutningarna också fått mycket oönskad publicitet. Medier från hela världen har kommit för att söka svar på frågor om främlingsfientligheten i Sverige. Eftersom journalister gärna intervjuar journalister har det inneburit många intervjuer för Sydsvenskans chefredaktör Daniel Sandström. Senast var det ett team från Barcelona som cyklade ut till Sydsvenskans höghus på hotellets lånecyklar i snöovädret, berättar Medievärlden. De bilder tillresta journalister har förmedelat har inte alltid känts igen av malmöborna själva, oavsett om journalisterna kommit från Stockholm eller Barcelona. Detta har gett anledning till funderingar på Sydsvenskans redaktion.
”Det är nyttigt att bli omskriven, för du förstår vad orden gör med den som får orden på sig. När du är en del av ett omskrivet område förstår du vad som kan hända när orden används för att etikettera den verklighet som du lever i.”, säger  Daniel Sandström.

Fungerande motmedel mot terrorism
Hur förebygger man extremism, har varit en återkommande fråga den här veckan. En fråga som en del har försökt vidga till att inte bara handla om muslimska terrorister. Bland dem Aftonbladets krönikör Peter Kadhammar:
Det effektivaste försvaret mot självmordsbombare och separatistiska mördare, mot så kallade vänsterradikala grupper som tillgriper ”direktaktion” och mot skjutgalna högerextremister är: Fungerande dagis, systematiskt arbete mot mobbning, närvarande vuxna, ett samhälle som är öppet för diskussion och där politiska motståndare visar respekt för varandra. Ett okorrumperat land där välfärden är någorlunda hyggligt fördelad.

Inte i alla svenska muslimers namn
Författaren och journalisten Mustafa Can reagerar i Svenska Dagbladet mot att han som muslim så ofta fått frågan ”Hur känns det”. Som om alla muslimer har ett kollektivt ansvar för det som hänt. Under rubriken Inte i mitt namn, påminner han om varför de flesta flyktingar kommit till Sverige:
Skulle samma människor som vandrade över snöklädda berg med barn i famnen, slavarbetade i gränsstäder, trängdes på lastbilsflak och i containrar där de tävlade om luften med andra flyktingar plötsligt avsäga sig friheten de riskerat livet för, för att i stället böja huvud inför den som lockar med sprängdeg och en kungsväg till ett framtida lyckotillstånd?

Sverige har upplevt politiskt våld förr
Per Virtén, som annars mest kan läsas på Dagens Arena har anlitats av engelska The Guardian för att förklara vad som händer i Sverige. Han påminner om att Sverige har en lång historia av politiskt våld även om den har varit av ett annat slag än det vi nu upplevt. Exempelvis Lasermannen och skytten i Malmö:
They were small and isolated actors in a global white-power movement, but neither of them is called a terrorist. Is the idea of a terrorist becoming an ethnic concept? Will it become something exclusively linked to Islam, whereby imams are held to account by journalists?

Nu är det bra, men sämre tider väntar
Allt har trots allt inte handlat om självmordsbombaren denna vecka. Bland annat har SKL presenterat sin Ekonomirapport. En rapport som visar på rekordresultat. 2010 beräknas kommuner och landsting redovisa ett överskott på 19 miljarder kronor. Detta tack vare att man trots extra konjunkturstöd från staten har varit försiktiga med nya utgifter. Nästa år försvinner de extra miljarderna, men ändå gör det goda utgångsläget att man räknar med ett överskott på 7 miljarder 2011. Men sen är det mera osäkert. Så det är ungefär som vanligt när det gäller prognoser för kommunal ekonomi: Just nu är det ganska bra, men det ser sämre ut framöver. Så kommer det sannolikt att låta även 2012. Vilket inte behöver betyder att prognosmakarna år dåliga, utan visar att kommuner och landsting är bra på att anpassa sig till en föränderlig verklighet.

Statsministern om året som snart gått
Jobbtillväxt är ordet statsminister Fredrik Reinfeldt väljer för att sammanfatta 2010 i en intervju i tidningen Fokus. Mest stolt är han över att alliansen fick förnyat förtroende i valet. På frågan om vilken nyhetshändelse som påverkat honom mest svarar han den europeiska krisen ” Jag kan inte peka på en enskild händelse, det har snarare präglat hela året. Kanske i skarp kontrast till en allt bättre svensk utveckling. Jag tycker att det ibland har varit svårt att se den skillnaden växa och förklara den.”. På måndag sammanfattar statsministern året mer officiellt i sitt traditionella jultal.

Skandalös väntan på rättegång om barndråp

Rättsväsendets förfärliga hantering av fallet med den dråpmisstänkta läkaren på Astrid Lindgrens barnsjukhus blir bara värre. Nu kommer besked att rättegången sannolikt inte blir av förrän efter sommaren. Anledningen är att expertutlåtande dröjer, skriver Dagens Medicin. Andra uppdrag måste tyvärr gå före, säger den norske experten, som dessutom anklagats för jäv av försvaret.


Läkaren greps i mars 2009 under dramatiska former på sin arbetsplats anklagad för att ha gett en hjärnskadad för tidigt född flicka en dödlig dos av läkemedel. Hon häktades, släpptes efter några dagar, men brottsmisstankarna kvarstod. Läkaren har hela tiden nekat till anklagelserna och anklagat utredarna för dåliga medicinska kunskaper. ”Jag har förlorat 19 månader av mitt liv”, sa hon i den hittills enda intervjun med TT i oktober i år.

Att ingen är skyldig förrän han eller hon är dömd är en av rättssamhällets grundprinciper Men vad är man om man månad ut och månad in tvingas gå och vänta på rättegång? Åtalet var tveksamt från början och borde ha lagts ner för länge sedan. Det är svårt att komma förbi känslan av att det gått prestige i fallet och att det dramatiska gripandet måste försvaras med en rättegång.

Läkaren beskriver själv det hon utsatts för som ”ett helvete”. Det är lätt att förstå. Bland de få saker jag kan tänka mig är värre är att förlora ett barn. Men inte heller föräldrarna får ju möjlighet att få klarhet och gå vidare när rättegången dröjer. I denna sorgliga historia finns bara förlorare.

Regionentusaisterna kämpar oförtrutet vidare

Det här var veckan när svensk sexutalbrottslagstiftning hamnade i nyhetsflödets centrum när Julian Assange hamnade i häktes Veckan när dataintrång blev en påtaglig verklighet och inte bara något Lisbet Salander ägnar sig åt. Det var också veckan när regeringen förlorade sin första omröstning i riksdagen och nu tvingas skära ner i regeringskansliet.Veckan när Robyn blev Årets svensk och ännu ett klimatmöte tycks gå åt skogen.

Entusiasterna möts om regionfrågan

Anders Knape jobbar vidare för regioner till  2014

SKL kämpar vidare med att få till mer ändmålsenliga regioner. 250 personer samlades i veckan i Stockholm för att blåsa nytt liv i frågan. Faktum är att det är lite bråttom om detta komplicerade pussel ska hinna bli klart till nästa val. Frågan lever i kommunerna. I regeringen verkar dock intresset som vanligt svalare. Varken ansvarig minister Stefan Attefall (KD) eller hans statssekreterare fanns på plats. I stället blev det politiskt sakkunnige Daniel Liljeberg, som liksom regionfrågan följt med till Attefall från Mats Odell, som fick rapportera om vad som hänt, vilket inte är så mycket. SKL:s ordförande Anders Knape uppmanade medlemmarna att höja tempot och konkretisera diskussionerna.
”Vi vet att staten vill göra om sin regionala indelning och skapa större län. Om inte politikerna i kommuner, landsting och regioner kan komma överens om hur de vill att de framtida gränserna ska dras kommer vi att få anpassa oss efter statens indelning”, säger han i ett pressmeddelande från konferensen.
Än en gång talades det om underifrånperspektiv, vilket låter bra men är i längden omöjligt i en sådan här fråga. Regeringen styr landet, då måste de styra den här processen. Annars kommer inget att hända under den här mandatperioden heller. Förutom en massa konferenser, där folk som är överens möts och de som tycker annorlunda stannar hemma. De styrande i Stockholms läns landsting, var enligt mina rapportörer, inte  på plats.

Myndigheterna mer självsvåldiga än självständiga
På plats vid Slussen fanns  Fagerstas kommunalråd Stig Henriksson (V), som liksom många av sina kollegor, oavsett partifärg, har synpunkter på hur de statliga myndigheterna agerar gentemot kommunerna. Officiellt heter det att vi har självständiga myndigheter i det här landet, men Stig Henriksson tycker att de snarare är självsvåldiga i sitt sätt att tolka lagarna. Han tar i en debattartikel i VLT tre exempel från Fagersta:
Föreskrifter och råd som säger ”bör” och ”i regel”, tillämpas som om det stod ”skall” och ”alltid”. Teoretiska utsläpp från reningsverk spelar större roll än faktiskt uppmätta. I det tredje fallet stoppade Trafikverket efter 18 månaders funderande en staty i en rondell.
”När vi klagar på regionens handläggning skriver generaldirektören att han beklagar om vi upplever handläggningen som undermålig. ”Upplever?”
Jag skulle vilja fråga länets riksdagsledamöter: Hur ”upplever” de sådana här exempel på vad jag vill kalla myndighetsmissbruk?”, avslutar Stig Henriksson sin debattartikel.

Civilkurage viktigare än databas
I Göteborgs arbete med att tvätta bort stämpeln Den korrupta staden ingick bland annat att hitta ett system för hur anställda skulle kunna anmäla misstänkta mutor. För säkerhets skull frågade man Datainspektionen först och där tog det stopp. En funktion som kan leda till att stor mängd anklagelser samlas i en databas är inte acceptabelt. Bara chefer och andra personer med centrala funktioner ska kunna anmälas, skriver GP. Stadsdirektörs Åke Jacobssons råd till den som känner till oegentligheter är:
- Gå till närmaste chef, och gäller misstankarna närmaste chefen, gå till nästa chefsnivå.
Märkvärdigare än så behöver det ju inte vara och då behövs ju ingen databas. Däremot skulle det behövas ett bra svenskt ord för whistleblower, alltså de personer som slår larm. Visselblåsare, skriver GP i sin rubrik, vilket ju är korrekt, men inte känns så slagkraftigt.

Ut med de feta rökande doktorerna!
Nyligen var jag på en konferens på Läkarsällskapet i Stockholm och förundrades över alla oljemålningar över gamla doktorer. De var alla män, många var överviktiga och flera hade låtit sig avmålas rökande cigarr. Om Läkarförbundets avgående ordförande Eva Nilsson Bågenholm fått bestämma skulle de där porträtten åka ut. Enligt Dagens Medicin rankar hon det cementerade idealet att läkaren är en man som ett av de allvarligaste problemen för kvinnliga läkare i dag. 70 procent av de läkarstuderande är kvinnor, som bör vara vaksamma när de ger sig ut i yrkeslivet. Kvinnliga läkare mår betydligt sämre än sina manliga kollegor, visar färsk forskning. Genusforskaren Gertrud Åström, tyckte dock inte att det var så märkligt. Det gör kvinnor oavsett yrke.
”Man kanske kan säga att kvinnliga läkare är helt normala kvinnor”, sa hon vid en av Läkarstämmans många debatter.
Apropå läkare kan man också konstatera att det i år för första gången på länge inte krävs toppbetyg för att komma in på läkarutbildningen.

Oroande när svåra frågor får enkla svar
Yttrandefrihet har det talats mycket om i spåren på gripandet av Wikileaks grundare Julian Assange. Göran Rosenberg gör i en krönika i DN en viktig distinktion mellan yttrandefrihet och debattkultur.
En debattkultur där vad som helst kan sägas när som helst till vem som helst utan att väcka uppseende är inte nödvändigtvis ett tecken på en väl fungerande yttrandefrihet. Den kan också vara ett tecken på ett samhälle där ingenting av vikt längre kan diskuteras i offentligheten eftersom de flesta talar förbi varandra och inget yttrande har större vikt än något annat och ignoransen har samma auktoritet som kunskapen och idiotin samma tyngd som visdomen och det som yttrades i går saknar betydelse i dag. Under sådana förhållanden tenderar yttrandefriheten att producera mer oförståelse än förståelse. I varje fall gör den det svårare att offentligt diskutera svåra saker. I en sådan debattkultur dominerar de enkla svaren på hur svåra frågor som helst.

Kävlinge har drag av Svinarp
Nästa söndag  försvinner Starke man ur rutan. Lars-Göran Bengtsson gestaltad av Anders Jansson kommer för lång tid att prägla bilden av svenska kommunpolitiker. Nu tror sig alla veta hur det går till i svenska kommunhus, vilket inte är helt fel, men långt ifrån rätt. Det är trots allt fiktion och humorprogram det handlar om, vilket många tycks glömma bort. Bland annat LR, Lärarnas Riksförbund. "Vi lärare vill inte att kommunpolitiker som Lars-Göran Bengtsson i Svinarp ska styra svensk skola. Det gör han i dag", skrev Metta Fjelkner i ett inlägg om behovet av att återförstatliga skolan.
Expressen har besökt verklighetens Svinarp, närmare bestämt Kävlinge där serien spelats in och en del kommunanställda varit statister. Någon stark S-märkt man hittade man dock inte. Kävlings kommunalråd är en moderat kvinna, Pia Almström, som inte känner igen sig i Lars-Göran Bengtsson, ävenom hon känner igen typen. Kanslichefen Mats Svedberg är också mycket olik TV-seriens Gunvor, men tycker att serien är träffsäker: De har plockat idéer från lite här och var i Kommunsverige. Man kan känna igen saker från tidningarna, och från oss själva också, säger han.


Sagt i veckan
Här är några andra citat från veckans flöde:
Sanningen får du höra av barn och fyllon – och av avgående partiledare.
Erik Sundström, Dagens Arena efter Mona Sahlins tal

Flytta på er. Det är inget personligt. Bara flytta på er.
Katrin Kielos på Aftonbladet otåligt till Sahlin, Östros och Österberg

Endast som död kan en kvinna framstå som en trovärdig kronprinsessa i socialdemokratin.
Åsa Moberg anklagar socialdemokraterna för kvinnomisshandel på Newsmill

Partierna består snart bara av å ena sidan karriärister och å andra sidan den sortens människor som hör av sig till Ring P1.
Johan Hakelius, Affärsvärlden

Demokratins basarbetare



Politiskt basarbete i Västerås under valrörelsen.

Krönika publicerad i VLT 7 december 2010

När vi andra ägnar fritiden åt innebandy, körsång, språkkurser, tv-serier eller vad vi nu annars tycker är kul finns det de som i stället går på möten, läser handlingar och funderar över hur samhället kan fungera bättre. De kallas politiker. 98 procent är fritidspolitiker som har sitt uppdrag vid sidan om jobb eller studier.  I den nyutkomna boken Politik på hemmaplan av de göteborgska statsvetarna Mikael Gilljam, David Karlsson och Anders Sundell kan man lära mer om den här gruppen. Boken bygger på den största politikerundersökningen i världen. 10 000 fullmäktigeledamöter har gett sin syn på politiken och dess spelregler. Några av resultaten:

• Män, medelålders, svenskfödda, högutbildade tjänstemän och offentliganställda är vanligare i en fullmäktigeförsamling än i samhället i övrigt.
• Kommunstyrelsens ordförande anses ha mest inflytanden över kommunpolitiken, medborgarna minst. Tjänstemännen, statliga myndigheter och journalister borde ha mindre inflytande om fullmäktigeledamöterna fick bestämma.
• Kommunpolitiker är lite extrema. De rödgröna ligger åsiktsmässigt lite till vänster om sina partikamrater i riksdagen, moderater till höger.

• Hos dessa företrädare för den representativa demokratin är skepsisen stor mot folkomröstningar, medborgarinitiativ och annan deltagardemokrati. De stora partierna är mest negativa, SD och MP mest positiva.

• Kommunpolitiken har blivit mindre samförståndsinriktad. Rikspolitikens motsättningar märks allt mer. Friskolor, vårdnadsbidrag och privata entreprenörer skapar konflikter.

• Nästan var tionde ledamot har utsatts för våld och hot. I en del fall handlar om livsfarliga hot, som också riktar sig mot familjen.

Priset kan alltså vara högt för den som ger sig in i politiken. Även om uppdraget självfallet också ger utbyte. Inte så mycket ekonomiskt, även om många tror det, utan i form av inflytande, personlig utveckling och av att kunna påverka sådant man tycker är viktigt. Tack eller beröm får de sällan, trots att utan dem skulle demokratin inte fungera.

Om en ombudsman som sitter löst och en bro som lär dröja

Det här var veckan när Wikileaks stod i centrum för det internationella nyhetsflödet och förändrade synen på och kanske också förutsättningarna för diplomatin. Veckan när kylan än en gång stoppade tåg och när förorenat dricksvatten stoppade delar av Östersund. Veckan när DN Debatt blev platsen för myndighetsutövning och när socialdemokraterna fick en valberedning som inte tycks få förnya så mycket mer än partiledaren.


Super-DO med allt svagare position


Katri Linna, en allt mer ifrågasatt DO

Katri Linna blev för två år sedan landets första super-DO, som skulle hantera de samlade diskrimineringsfrågorna. Ett supersvårt uppdrag eftersom det inte bara handlade om att hantera en ny lagstiftning utan också om att slå samman fyra myndigheter, som egentligen inte ville gå ihop. Frågan är hur länge hon kommer att vara kvar på sin post. Hon har fått mycket intern kritik och har pekats ut som landets sämsta chef av tidningen Chef som betygsätter chefer. Nu beskriver DN:s ledarskribent Hanne Kjöller DO som en myndighet i fritt fall. Höga konsultkostnader, kritik från JO, domstolskritik och få juridiska framgångar är några av hennes argument. Kritiken kom några dagar efter att DO efter två års funderande och när preskriptionstiden närmade sig kom med sitt beslut om barnskötareleven som bar niqab. Ett beslut som meddelades på DN Debatt. Märkligt i sig, dessutom skapar beslutet ingen klarhet eftersom DO inte för fallet till domstol. Detta är ingen jättefråga, men rektorerna som ska hantera frågan hade haft nytta av tydligare vägledning från DO.
Järnvägar viktigare än bro just nu
Tajmingen kändes inte som den bästa när socialdemokraterna Göran Persson, Ilmar Reepalu och Anders Ygeman på DN Debatt idag krävde en Öresundsförbindelse. När det är stopp i landets kroppspulsåder, det vill säga järnvägstrafiken, är det nog få som håller med om att en ny bro ut ur landet är den viktigaste infrastrukturinvesteringen. Sex av tio svenskar har lågt förtroende för tågtrafiken, visar en undersökning som Seko-facket, genomfört. Minst en miljard borde skjutas till, anser facket. SJ håller inte oväntat med. Sverige satsar mindre än andra länder på underhåll, menade SJ-chefen. Men finansministern tycker att det satsats mycket nog på järnvägarna. Evakuerade och försenade tågresenärer håller knappast med.

Gymnasieskolan behöver en bra start
Nästa år får vi en ny gymnasieskola. En stor reform och en viktig reform, det visar inte minst de höga siffrorna för antalet elever som inte fullföljer gymnasiet. Reformen innebär att antalet studieförberedande program fördubblas och antalet nationella inriktningar ökar från cirka 30 till 60. En så stor förändring borde få chans att komma igång så att man ser vilka effekterna blir innan man förändrar de ekonomiska förutsättningarna. Men regeringen har redan kommit fram till att kommunerna kommer att spara och drar ner på statsbidragen. SKL protesterar.

De mäktiga reinfeldtarna
Så var det fastslaget det alla visste. Fredrik Reinfeldt är mäktigast i Sverige, enligt tidningen Fokus årliga makthavarlista. Annars är det stora förändringar. 43 av 100 namn är nya. Årets raket är moderaternas partisekreterare Sofia Arkelsten, som är nummer 11. Riksdagens starkare position markeras bland annat av att moderaternas gruppledare Anna Kinberg Batra och riksdagens talman Per Westerberg hamnat på listan. Socialdemokraternas svaga ställning speglas även här och eftersom Maria Wetterstrand och Peter Eriksson är på väg ut är även deras stjärnor i dalande. Högst rankad med kommunalt förtroendeuppdrag är Filippa Reinfeldt på plats 31, även Ilija Batljan och Anders Lago tar sig in på 50 i topp. Listan innehåller inte bara politiker. Högsta näringslivstopp är Industrivärdens ordförande Sverre Martin –Löf, som placerar sig ett strax ovanför Sofia Arkelsten som åtta.

Doldis med tillfällig makt
Berit Andnor har aldrig varit den sortens politiker som hamnat på topplistor. Inte ens som minister märktes hon särskilt mycket. Nu befinner hon sig i centrum för en kort period som ordförande i den socialdemokratiska valberedningen. Ett uppdrag som det just nu tycks oklart hor omfattande det blir. Men få mer än möjligen Ibrahim Baylan själv tror att det inte kommer att bli byte på partisekreterarposten. Ett spännande förtroenderåd väntar i helgen.

I korthet:

Ortopedläkarna är tveksamma till vårdgarantin eftersom den leder till felprioriteringar och informerar inte patienterna om deras rättigheter visar en ESO-rapport.

Sociala medier suddar ut gränserna mellan arbete och privatliv och mellan läkare och patient, rapporterades det vid ett av läkarstämmans många seminarier.

1,5 miljoner svenskar använder sällan eller aldrig Internet. Det krävs en gigantisk folkbildningssatsning för att få alla med i e-samhället, hävdade en grupp aktörer, bland annat Stiftelsen för internetinfrastruktur och Kungliga biblioteket i en debattartikel på Dagens Samhälle.