Veckan när namnet Tranås spreds över världen

Det här var veckan när den internationella terrorismen på allvar kom till Sverige. Även om vi förskonades från de konsekvenser självmordsbombaren sannolikt avsett. Det var veckan när snö och kyla fortsatte att ställa till problem i trafiken. Veckans ifrågasatta partiledare var Lars Ohly, som dock inte lyssnar på Stig Henrikssons avgångskrav utan säger sig vilja vara kvar till 2014. Det var också veckan när handbollsdamerna gladde de idrottsintresserade och riksbanken höjde räntan.


Tranås och Luton i mediernas centrum

Bilden av Tranås om kommunen själv får välja, den som spritts över
världen denna vecka är en annan.

Att komma på kartan är något varje kommun strävar efter. När det sker är det dock sällan av de skäl man hoppats på. Två kommuner som hamnat på den mediala kartan efter själlvmordsbomben på Drottninggatan är småländska Tranås och brittiska Luton. På båda ställena har journalister stått utanför tomma hus, pratat med oförstående grannar och försökt förklara det ofattbara. Luton har mer vana av att förknippas med terrorism än Tranås. Sydsvenskan har varit där och bland annat träffat Sarah Allen, som är ansvarig för ”sammanhållning” och ”det inkluderande” i kommunen. I det arbetet ingår den  kampanjen ”Luton in Harmony”. Kampanjen uppmanar invånarna att bli vänner med människor med andra bakgrunder och att förstå deras värderingar. ”Visst tycker vissa att vi indoktrinerar folk. Men vad är det för fel på att vilja lära sig andras värderingar? Man behöver inte acceptera dem”, säger Sarah Allen.

Lokalbefolkningen känner inte igen sig
Malmö har efter skjutningarna också fått mycket oönskad publicitet. Medier från hela världen har kommit för att söka svar på frågor om främlingsfientligheten i Sverige. Eftersom journalister gärna intervjuar journalister har det inneburit många intervjuer för Sydsvenskans chefredaktör Daniel Sandström. Senast var det ett team från Barcelona som cyklade ut till Sydsvenskans höghus på hotellets lånecyklar i snöovädret, berättar Medievärlden. De bilder tillresta journalister har förmedelat har inte alltid känts igen av malmöborna själva, oavsett om journalisterna kommit från Stockholm eller Barcelona. Detta har gett anledning till funderingar på Sydsvenskans redaktion.
”Det är nyttigt att bli omskriven, för du förstår vad orden gör med den som får orden på sig. När du är en del av ett omskrivet område förstår du vad som kan hända när orden används för att etikettera den verklighet som du lever i.”, säger  Daniel Sandström.

Fungerande motmedel mot terrorism
Hur förebygger man extremism, har varit en återkommande fråga den här veckan. En fråga som en del har försökt vidga till att inte bara handla om muslimska terrorister. Bland dem Aftonbladets krönikör Peter Kadhammar:
Det effektivaste försvaret mot självmordsbombare och separatistiska mördare, mot så kallade vänsterradikala grupper som tillgriper ”direktaktion” och mot skjutgalna högerextremister är: Fungerande dagis, systematiskt arbete mot mobbning, närvarande vuxna, ett samhälle som är öppet för diskussion och där politiska motståndare visar respekt för varandra. Ett okorrumperat land där välfärden är någorlunda hyggligt fördelad.

Inte i alla svenska muslimers namn
Författaren och journalisten Mustafa Can reagerar i Svenska Dagbladet mot att han som muslim så ofta fått frågan ”Hur känns det”. Som om alla muslimer har ett kollektivt ansvar för det som hänt. Under rubriken Inte i mitt namn, påminner han om varför de flesta flyktingar kommit till Sverige:
Skulle samma människor som vandrade över snöklädda berg med barn i famnen, slavarbetade i gränsstäder, trängdes på lastbilsflak och i containrar där de tävlade om luften med andra flyktingar plötsligt avsäga sig friheten de riskerat livet för, för att i stället böja huvud inför den som lockar med sprängdeg och en kungsväg till ett framtida lyckotillstånd?

Sverige har upplevt politiskt våld förr
Per Virtén, som annars mest kan läsas på Dagens Arena har anlitats av engelska The Guardian för att förklara vad som händer i Sverige. Han påminner om att Sverige har en lång historia av politiskt våld även om den har varit av ett annat slag än det vi nu upplevt. Exempelvis Lasermannen och skytten i Malmö:
They were small and isolated actors in a global white-power movement, but neither of them is called a terrorist. Is the idea of a terrorist becoming an ethnic concept? Will it become something exclusively linked to Islam, whereby imams are held to account by journalists?

Nu är det bra, men sämre tider väntar
Allt har trots allt inte handlat om självmordsbombaren denna vecka. Bland annat har SKL presenterat sin Ekonomirapport. En rapport som visar på rekordresultat. 2010 beräknas kommuner och landsting redovisa ett överskott på 19 miljarder kronor. Detta tack vare att man trots extra konjunkturstöd från staten har varit försiktiga med nya utgifter. Nästa år försvinner de extra miljarderna, men ändå gör det goda utgångsläget att man räknar med ett överskott på 7 miljarder 2011. Men sen är det mera osäkert. Så det är ungefär som vanligt när det gäller prognoser för kommunal ekonomi: Just nu är det ganska bra, men det ser sämre ut framöver. Så kommer det sannolikt att låta även 2012. Vilket inte behöver betyder att prognosmakarna år dåliga, utan visar att kommuner och landsting är bra på att anpassa sig till en föränderlig verklighet.

Statsministern om året som snart gått
Jobbtillväxt är ordet statsminister Fredrik Reinfeldt väljer för att sammanfatta 2010 i en intervju i tidningen Fokus. Mest stolt är han över att alliansen fick förnyat förtroende i valet. På frågan om vilken nyhetshändelse som påverkat honom mest svarar han den europeiska krisen ” Jag kan inte peka på en enskild händelse, det har snarare präglat hela året. Kanske i skarp kontrast till en allt bättre svensk utveckling. Jag tycker att det ibland har varit svårt att se den skillnaden växa och förklara den.”. På måndag sammanfattar statsministern året mer officiellt i sitt traditionella jultal.

Skandalös väntan på rättegång om barndråp

Rättsväsendets förfärliga hantering av fallet med den dråpmisstänkta läkaren på Astrid Lindgrens barnsjukhus blir bara värre. Nu kommer besked att rättegången sannolikt inte blir av förrän efter sommaren. Anledningen är att expertutlåtande dröjer, skriver Dagens Medicin. Andra uppdrag måste tyvärr gå före, säger den norske experten, som dessutom anklagats för jäv av försvaret.


Läkaren greps i mars 2009 under dramatiska former på sin arbetsplats anklagad för att ha gett en hjärnskadad för tidigt född flicka en dödlig dos av läkemedel. Hon häktades, släpptes efter några dagar, men brottsmisstankarna kvarstod. Läkaren har hela tiden nekat till anklagelserna och anklagat utredarna för dåliga medicinska kunskaper. ”Jag har förlorat 19 månader av mitt liv”, sa hon i den hittills enda intervjun med TT i oktober i år.

Att ingen är skyldig förrän han eller hon är dömd är en av rättssamhällets grundprinciper Men vad är man om man månad ut och månad in tvingas gå och vänta på rättegång? Åtalet var tveksamt från början och borde ha lagts ner för länge sedan. Det är svårt att komma förbi känslan av att det gått prestige i fallet och att det dramatiska gripandet måste försvaras med en rättegång.

Läkaren beskriver själv det hon utsatts för som ”ett helvete”. Det är lätt att förstå. Bland de få saker jag kan tänka mig är värre är att förlora ett barn. Men inte heller föräldrarna får ju möjlighet att få klarhet och gå vidare när rättegången dröjer. I denna sorgliga historia finns bara förlorare.

Regionentusaisterna kämpar oförtrutet vidare

Det här var veckan när svensk sexutalbrottslagstiftning hamnade i nyhetsflödets centrum när Julian Assange hamnade i häktes Veckan när dataintrång blev en påtaglig verklighet och inte bara något Lisbet Salander ägnar sig åt. Det var också veckan när regeringen förlorade sin första omröstning i riksdagen och nu tvingas skära ner i regeringskansliet.Veckan när Robyn blev Årets svensk och ännu ett klimatmöte tycks gå åt skogen.

Entusiasterna möts om regionfrågan

Anders Knape jobbar vidare för regioner till  2014

SKL kämpar vidare med att få till mer ändmålsenliga regioner. 250 personer samlades i veckan i Stockholm för att blåsa nytt liv i frågan. Faktum är att det är lite bråttom om detta komplicerade pussel ska hinna bli klart till nästa val. Frågan lever i kommunerna. I regeringen verkar dock intresset som vanligt svalare. Varken ansvarig minister Stefan Attefall (KD) eller hans statssekreterare fanns på plats. I stället blev det politiskt sakkunnige Daniel Liljeberg, som liksom regionfrågan följt med till Attefall från Mats Odell, som fick rapportera om vad som hänt, vilket inte är så mycket. SKL:s ordförande Anders Knape uppmanade medlemmarna att höja tempot och konkretisera diskussionerna.
”Vi vet att staten vill göra om sin regionala indelning och skapa större län. Om inte politikerna i kommuner, landsting och regioner kan komma överens om hur de vill att de framtida gränserna ska dras kommer vi att få anpassa oss efter statens indelning”, säger han i ett pressmeddelande från konferensen.
Än en gång talades det om underifrånperspektiv, vilket låter bra men är i längden omöjligt i en sådan här fråga. Regeringen styr landet, då måste de styra den här processen. Annars kommer inget att hända under den här mandatperioden heller. Förutom en massa konferenser, där folk som är överens möts och de som tycker annorlunda stannar hemma. De styrande i Stockholms läns landsting, var enligt mina rapportörer, inte  på plats.

Myndigheterna mer självsvåldiga än självständiga
På plats vid Slussen fanns  Fagerstas kommunalråd Stig Henriksson (V), som liksom många av sina kollegor, oavsett partifärg, har synpunkter på hur de statliga myndigheterna agerar gentemot kommunerna. Officiellt heter det att vi har självständiga myndigheter i det här landet, men Stig Henriksson tycker att de snarare är självsvåldiga i sitt sätt att tolka lagarna. Han tar i en debattartikel i VLT tre exempel från Fagersta:
Föreskrifter och råd som säger ”bör” och ”i regel”, tillämpas som om det stod ”skall” och ”alltid”. Teoretiska utsläpp från reningsverk spelar större roll än faktiskt uppmätta. I det tredje fallet stoppade Trafikverket efter 18 månaders funderande en staty i en rondell.
”När vi klagar på regionens handläggning skriver generaldirektören att han beklagar om vi upplever handläggningen som undermålig. ”Upplever?”
Jag skulle vilja fråga länets riksdagsledamöter: Hur ”upplever” de sådana här exempel på vad jag vill kalla myndighetsmissbruk?”, avslutar Stig Henriksson sin debattartikel.

Civilkurage viktigare än databas
I Göteborgs arbete med att tvätta bort stämpeln Den korrupta staden ingick bland annat att hitta ett system för hur anställda skulle kunna anmäla misstänkta mutor. För säkerhets skull frågade man Datainspektionen först och där tog det stopp. En funktion som kan leda till att stor mängd anklagelser samlas i en databas är inte acceptabelt. Bara chefer och andra personer med centrala funktioner ska kunna anmälas, skriver GP. Stadsdirektörs Åke Jacobssons råd till den som känner till oegentligheter är:
- Gå till närmaste chef, och gäller misstankarna närmaste chefen, gå till nästa chefsnivå.
Märkvärdigare än så behöver det ju inte vara och då behövs ju ingen databas. Däremot skulle det behövas ett bra svenskt ord för whistleblower, alltså de personer som slår larm. Visselblåsare, skriver GP i sin rubrik, vilket ju är korrekt, men inte känns så slagkraftigt.

Ut med de feta rökande doktorerna!
Nyligen var jag på en konferens på Läkarsällskapet i Stockholm och förundrades över alla oljemålningar över gamla doktorer. De var alla män, många var överviktiga och flera hade låtit sig avmålas rökande cigarr. Om Läkarförbundets avgående ordförande Eva Nilsson Bågenholm fått bestämma skulle de där porträtten åka ut. Enligt Dagens Medicin rankar hon det cementerade idealet att läkaren är en man som ett av de allvarligaste problemen för kvinnliga läkare i dag. 70 procent av de läkarstuderande är kvinnor, som bör vara vaksamma när de ger sig ut i yrkeslivet. Kvinnliga läkare mår betydligt sämre än sina manliga kollegor, visar färsk forskning. Genusforskaren Gertrud Åström, tyckte dock inte att det var så märkligt. Det gör kvinnor oavsett yrke.
”Man kanske kan säga att kvinnliga läkare är helt normala kvinnor”, sa hon vid en av Läkarstämmans många debatter.
Apropå läkare kan man också konstatera att det i år för första gången på länge inte krävs toppbetyg för att komma in på läkarutbildningen.

Oroande när svåra frågor får enkla svar
Yttrandefrihet har det talats mycket om i spåren på gripandet av Wikileaks grundare Julian Assange. Göran Rosenberg gör i en krönika i DN en viktig distinktion mellan yttrandefrihet och debattkultur.
En debattkultur där vad som helst kan sägas när som helst till vem som helst utan att väcka uppseende är inte nödvändigtvis ett tecken på en väl fungerande yttrandefrihet. Den kan också vara ett tecken på ett samhälle där ingenting av vikt längre kan diskuteras i offentligheten eftersom de flesta talar förbi varandra och inget yttrande har större vikt än något annat och ignoransen har samma auktoritet som kunskapen och idiotin samma tyngd som visdomen och det som yttrades i går saknar betydelse i dag. Under sådana förhållanden tenderar yttrandefriheten att producera mer oförståelse än förståelse. I varje fall gör den det svårare att offentligt diskutera svåra saker. I en sådan debattkultur dominerar de enkla svaren på hur svåra frågor som helst.

Kävlinge har drag av Svinarp
Nästa söndag  försvinner Starke man ur rutan. Lars-Göran Bengtsson gestaltad av Anders Jansson kommer för lång tid att prägla bilden av svenska kommunpolitiker. Nu tror sig alla veta hur det går till i svenska kommunhus, vilket inte är helt fel, men långt ifrån rätt. Det är trots allt fiktion och humorprogram det handlar om, vilket många tycks glömma bort. Bland annat LR, Lärarnas Riksförbund. "Vi lärare vill inte att kommunpolitiker som Lars-Göran Bengtsson i Svinarp ska styra svensk skola. Det gör han i dag", skrev Metta Fjelkner i ett inlägg om behovet av att återförstatliga skolan.
Expressen har besökt verklighetens Svinarp, närmare bestämt Kävlinge där serien spelats in och en del kommunanställda varit statister. Någon stark S-märkt man hittade man dock inte. Kävlings kommunalråd är en moderat kvinna, Pia Almström, som inte känner igen sig i Lars-Göran Bengtsson, ävenom hon känner igen typen. Kanslichefen Mats Svedberg är också mycket olik TV-seriens Gunvor, men tycker att serien är träffsäker: De har plockat idéer från lite här och var i Kommunsverige. Man kan känna igen saker från tidningarna, och från oss själva också, säger han.


Sagt i veckan
Här är några andra citat från veckans flöde:
Sanningen får du höra av barn och fyllon – och av avgående partiledare.
Erik Sundström, Dagens Arena efter Mona Sahlins tal

Flytta på er. Det är inget personligt. Bara flytta på er.
Katrin Kielos på Aftonbladet otåligt till Sahlin, Östros och Österberg

Endast som död kan en kvinna framstå som en trovärdig kronprinsessa i socialdemokratin.
Åsa Moberg anklagar socialdemokraterna för kvinnomisshandel på Newsmill

Partierna består snart bara av å ena sidan karriärister och å andra sidan den sortens människor som hör av sig till Ring P1.
Johan Hakelius, Affärsvärlden

Demokratins basarbetare



Politiskt basarbete i Västerås under valrörelsen.

Krönika publicerad i VLT 7 december 2010

När vi andra ägnar fritiden åt innebandy, körsång, språkkurser, tv-serier eller vad vi nu annars tycker är kul finns det de som i stället går på möten, läser handlingar och funderar över hur samhället kan fungera bättre. De kallas politiker. 98 procent är fritidspolitiker som har sitt uppdrag vid sidan om jobb eller studier.  I den nyutkomna boken Politik på hemmaplan av de göteborgska statsvetarna Mikael Gilljam, David Karlsson och Anders Sundell kan man lära mer om den här gruppen. Boken bygger på den största politikerundersökningen i världen. 10 000 fullmäktigeledamöter har gett sin syn på politiken och dess spelregler. Några av resultaten:

• Män, medelålders, svenskfödda, högutbildade tjänstemän och offentliganställda är vanligare i en fullmäktigeförsamling än i samhället i övrigt.
• Kommunstyrelsens ordförande anses ha mest inflytanden över kommunpolitiken, medborgarna minst. Tjänstemännen, statliga myndigheter och journalister borde ha mindre inflytande om fullmäktigeledamöterna fick bestämma.
• Kommunpolitiker är lite extrema. De rödgröna ligger åsiktsmässigt lite till vänster om sina partikamrater i riksdagen, moderater till höger.

• Hos dessa företrädare för den representativa demokratin är skepsisen stor mot folkomröstningar, medborgarinitiativ och annan deltagardemokrati. De stora partierna är mest negativa, SD och MP mest positiva.

• Kommunpolitiken har blivit mindre samförståndsinriktad. Rikspolitikens motsättningar märks allt mer. Friskolor, vårdnadsbidrag och privata entreprenörer skapar konflikter.

• Nästan var tionde ledamot har utsatts för våld och hot. I en del fall handlar om livsfarliga hot, som också riktar sig mot familjen.

Priset kan alltså vara högt för den som ger sig in i politiken. Även om uppdraget självfallet också ger utbyte. Inte så mycket ekonomiskt, även om många tror det, utan i form av inflytande, personlig utveckling och av att kunna påverka sådant man tycker är viktigt. Tack eller beröm får de sällan, trots att utan dem skulle demokratin inte fungera.

Om en ombudsman som sitter löst och en bro som lär dröja

Det här var veckan när Wikileaks stod i centrum för det internationella nyhetsflödet och förändrade synen på och kanske också förutsättningarna för diplomatin. Veckan när kylan än en gång stoppade tåg och när förorenat dricksvatten stoppade delar av Östersund. Veckan när DN Debatt blev platsen för myndighetsutövning och när socialdemokraterna fick en valberedning som inte tycks få förnya så mycket mer än partiledaren.


Super-DO med allt svagare position


Katri Linna, en allt mer ifrågasatt DO

Katri Linna blev för två år sedan landets första super-DO, som skulle hantera de samlade diskrimineringsfrågorna. Ett supersvårt uppdrag eftersom det inte bara handlade om att hantera en ny lagstiftning utan också om att slå samman fyra myndigheter, som egentligen inte ville gå ihop. Frågan är hur länge hon kommer att vara kvar på sin post. Hon har fått mycket intern kritik och har pekats ut som landets sämsta chef av tidningen Chef som betygsätter chefer. Nu beskriver DN:s ledarskribent Hanne Kjöller DO som en myndighet i fritt fall. Höga konsultkostnader, kritik från JO, domstolskritik och få juridiska framgångar är några av hennes argument. Kritiken kom några dagar efter att DO efter två års funderande och när preskriptionstiden närmade sig kom med sitt beslut om barnskötareleven som bar niqab. Ett beslut som meddelades på DN Debatt. Märkligt i sig, dessutom skapar beslutet ingen klarhet eftersom DO inte för fallet till domstol. Detta är ingen jättefråga, men rektorerna som ska hantera frågan hade haft nytta av tydligare vägledning från DO.
Järnvägar viktigare än bro just nu
Tajmingen kändes inte som den bästa när socialdemokraterna Göran Persson, Ilmar Reepalu och Anders Ygeman på DN Debatt idag krävde en Öresundsförbindelse. När det är stopp i landets kroppspulsåder, det vill säga järnvägstrafiken, är det nog få som håller med om att en ny bro ut ur landet är den viktigaste infrastrukturinvesteringen. Sex av tio svenskar har lågt förtroende för tågtrafiken, visar en undersökning som Seko-facket, genomfört. Minst en miljard borde skjutas till, anser facket. SJ håller inte oväntat med. Sverige satsar mindre än andra länder på underhåll, menade SJ-chefen. Men finansministern tycker att det satsats mycket nog på järnvägarna. Evakuerade och försenade tågresenärer håller knappast med.

Gymnasieskolan behöver en bra start
Nästa år får vi en ny gymnasieskola. En stor reform och en viktig reform, det visar inte minst de höga siffrorna för antalet elever som inte fullföljer gymnasiet. Reformen innebär att antalet studieförberedande program fördubblas och antalet nationella inriktningar ökar från cirka 30 till 60. En så stor förändring borde få chans att komma igång så att man ser vilka effekterna blir innan man förändrar de ekonomiska förutsättningarna. Men regeringen har redan kommit fram till att kommunerna kommer att spara och drar ner på statsbidragen. SKL protesterar.

De mäktiga reinfeldtarna
Så var det fastslaget det alla visste. Fredrik Reinfeldt är mäktigast i Sverige, enligt tidningen Fokus årliga makthavarlista. Annars är det stora förändringar. 43 av 100 namn är nya. Årets raket är moderaternas partisekreterare Sofia Arkelsten, som är nummer 11. Riksdagens starkare position markeras bland annat av att moderaternas gruppledare Anna Kinberg Batra och riksdagens talman Per Westerberg hamnat på listan. Socialdemokraternas svaga ställning speglas även här och eftersom Maria Wetterstrand och Peter Eriksson är på väg ut är även deras stjärnor i dalande. Högst rankad med kommunalt förtroendeuppdrag är Filippa Reinfeldt på plats 31, även Ilija Batljan och Anders Lago tar sig in på 50 i topp. Listan innehåller inte bara politiker. Högsta näringslivstopp är Industrivärdens ordförande Sverre Martin –Löf, som placerar sig ett strax ovanför Sofia Arkelsten som åtta.

Doldis med tillfällig makt
Berit Andnor har aldrig varit den sortens politiker som hamnat på topplistor. Inte ens som minister märktes hon särskilt mycket. Nu befinner hon sig i centrum för en kort period som ordförande i den socialdemokratiska valberedningen. Ett uppdrag som det just nu tycks oklart hor omfattande det blir. Men få mer än möjligen Ibrahim Baylan själv tror att det inte kommer att bli byte på partisekreterarposten. Ett spännande förtroenderåd väntar i helgen.

I korthet:

Ortopedläkarna är tveksamma till vårdgarantin eftersom den leder till felprioriteringar och informerar inte patienterna om deras rättigheter visar en ESO-rapport.

Sociala medier suddar ut gränserna mellan arbete och privatliv och mellan läkare och patient, rapporterades det vid ett av läkarstämmans många seminarier.

1,5 miljoner svenskar använder sällan eller aldrig Internet. Det krävs en gigantisk folkbildningssatsning för att få alla med i e-samhället, hävdade en grupp aktörer, bland annat Stiftelsen för internetinfrastruktur och Kungliga biblioteket i en debattartikel på Dagens Samhälle.

Politik i verkligheten och på film

Det här var veckan när snön föll utan hänsyn till att två av tre kommuner redan förbrukat sin budget för snöröjning. Veckan när vi fick en ny grundlag, som nog inte kommer att engagera medborgarna särskilt mer än den gamla. Det var också veckan när effekterna av socialdemokraternas kris för första gången avspeglades i opinionssiffrorna, rekordlåga 27,7 procent. Moderaternas siffra i Synnovate-mätningen var 37,5 procent, större än S och V tillsammans.


Hur många partiledare är kvar vid nästa val?
Göran Hägglund var veckans mest utsatta partiledare. Det började med att partiets starkaste kommunpolitiker Bengt Germundsson i Markaryd kritiserade sin partiledare för att han ifrågasatte vårdnadsbidraget. Därmed öppnades dammluckorna och kritiken blev allt mer intensiv inte minst i partiorganet Kristdemokraten. I tunga distrikt som Uppsala, Kronoberg, Kalmar och Västra Götaland säger sig ordförandena inte ha förtroende för Göran Hägglund. Faller Hägglund kan han dra Maud Olofsson och Jan Björklund med sig i fallet. De övriga borgerliga partierna tynar i skuggan av de stora moderaterna och då sitter partiledarna löst, är slutsatsen i en analys i Fokus. En tung politisk reporter jag träffade i veckan trodde att alla partiledarna utom möjligen Jan Björklund och Jimmie Åkesson skulle vara utbytta till nästa val. I Fredrik Reinfeldts fall skulle det i så fall vara en frivillig avgång eftersom han då aldrig skulle riskera att förlora ett val.

Det räcker inte med gamla fina Palme-citat
I efterdyningarna av Mona Sahlins avhopp skriver Stig-Björn Ljunggren i Piteå-Tidningen om längtan efter en ny gemenskap i en tid individualistisk konsumism. En längtan som han inte tycks övertygad om att socialdemokratin lyckas fånga:
Det höjs nu röster för att socialdemokratins vägval ska vara ett återupprättande av den traditionella samhällsordningen, där vi alla går mot ljuset som det uppenbarats i rådslag och gamla fina texter av Olof Palme. Förr kunde gemenskapen baseras på hotet om helvetet. Men nu är det klimathotet som används för att de solitära individerna ska förmås lämna sina självförverkligandeprojekt och ansluta sig till den nya gemenskapen. Så låt mig gissa att försöken att återupprätta folkhemsgemenskapen inte längre kommer att vara enbart Sverigedemokraternas angelägenhet. Nu rustar den socialdemokratiska vänstern för att ta över initiativet.

Utbildning till unga arbetslösa
En av de stora utmaningarna för politiker i hela Europa är ungdomsarbetslösheten. 5,2 miljoner unga i EU går utan jobb, Sverige ligger bland de högsta. Här är ungefär en av fem som är under 25 år arbetssökande. De allra flesta unga arbetslösa både i Sverige och i övriga EU saknar gymnasieutbildning. I veckan kom TCO med ett förslag om en ungdomsgaranti som skulle ge alla under 25 år rätt till en gymnasieutbildning. På DN Debatt skriver utredaren Jonas Olofsson och TCO:s samhällspolitiske chef:
Lågutbildade unga och unga vuxna ska slussas över från arbetsförmedlingarna och socialtjänsten till utbildningscentren. På utbildningscentren ska man utforma individuella handlingsplaner i samverkan med de unga som tydliggör vilka steg som måste tas för att förverkliga målet att uppnå en gymnasiekompetens. Planen bygger på ett ömsesidigt ansvar. Den som påbörjar en utbildning erbjuds ett särskilt vuxenstudiestöd samtidigt som den som inte är benägen att hålla överenskommelsen avstängs från stöd.
I början av nästa år kommer SKL med en rapport om samma ämne. Även där kommer det att handla mycket om utbildningens betydelse.

Offentliga chefer mer begåvade
I offentlig sektor träffar man ofta på ett mindervärdighetskomplex i förhållande till den privata sidan.. HR-konsulten Source har undersökt om det finns något fog för att offentliga chefer skulle vara sämre än de privata. Genomgången av arbetspsykologiska testdata från 558 ledare visar att så inte är fallet. Tvärtom offentliga chefer ligger högre när det gäller generell begåvning, som är den urvalsfaktor som har högst korrelation med framgång i arbetslivet. Så sträck på er  och tala väl om vad det innebär att jobba för det allmännas bästa. Det gäller att vända bilden om man ska lyckas attrahera unga framtidslöften. Annars finns risk att framtida chefstester ger ett annat resultat, påpekar Jana Cagin på Source.

Hur kul är svensk politik på film?

Björn Kjellman spelar en folkpartiledar med byxorna nere.

Många politiskt intresserade har Vita huset som sin favorit bland TV-serier. De vassa dialogerna och det starka engagemanget hos president Bartlett och hans stab fångade även dem annars väljer nyheter och debattprogram. En som tittat mycket på Vita huset är Wilhelm Behrman, före detta politisk reporter och manusförfattare till filmen Fyra år till, som har premiär idag. Det är en romantisk komedi om en folkpartiledare, spelad av Björn Kjellman, som blir nyförälskad. Komplikationen är inte att föremålet är en man utan att han är socialdemokratisk statsekreterare. Hur kul är det? Inte särskilt, tycker Fokus kulturskribent Elsa Westerstad, som längtar efter en svensk film som tar politik på allvar. Ungefär som Vita huset. Jättekul och ett par nivåer smartare än normalt i svensk film, tycker Karolina Eriksson i Svenska Dagbladet. Återstår att skaffa sig en egen uppfattning. Det andra försöket till svensk komedi i politisk miljö Starke man i SVT, har jag övergett. Lars-Göran Bengtsson i Svinarp blir väldigt tröttsam i längden.

Politikens vardagshjältar om sitt uppdrag

Enkäter har alltid varit ett viktigt inslag i Dagens Samhälle, liksom tidigare KommunAktuellt. Vi ställde en fråga till en grupp av våra läsare, sammanställde svaren och lät dem snabbt få del av resultatet. Kanske är det sistnämnda förklaringen till att enkättyngda politiker och tjänstemän så villigt svarade på tidningens frågor.


Denna enkätentusiasm innebar att det var ett oemotståndligt förslag statsvetarprofessorn Mikael Gilljam kom med 2007. En totalenkät till alla ledamöter i kommun- och landstingsfullmäktige. Dagens Samhälle gick in med pengar samt råd och dåd. I gengäld fick vi formulera några egna frågor och första tjing på resultatet. Våren 2009 resulterade det i ett antal intressanta artiklar om bland annat hot och våld, synen på antalet uppdrag och på direktdemokrati. Ett år senare skrev forskarna själva mer utförligt om resultatet på en blogg på Dagens Samhälles webbplats.

Nu finns resultatet också i bokform, utgivet av SKL Kommentus. Politik på hemmaplan. Tiotusen politiker tycker om politik och demokrati, heter den. Författare är Mikael Gilljam, David Karlsson och Anders Sundell, alla statsvetare vid Göteborgs universitet. Här finns mycket intressant läsning för dem som intresserar sig för lokal demokrati och för de människor som ägnar en inte oväsentlig del av sin fritid åt att få den att fungera. Bland annat konstateras att den av tradition så samförståndsinriktade kommunpolitiken inte alltid är så fridfull. Friskolor, vårdnadsbidrag och privata entreprenörer skapar konflikter. Den högsta konfliktnivån uppmättes i lilla skånska Höör och gällde friskolor.

Den ökade konfliktnivån beror i hög grad på att rikspolitikens allianser och motsättningar i allt högre grad också präglar det politiska livet i kommunerna. Detta förstärks säkert ytterligare under den nyss inledda mandatperioden. De blocköverskridande styrena har blivit färre, även om miljöpartiet lokalt fortfarande inte är en given spelare i det rödgröna laget, visar en färsk sammanställning från SKL.

S-dominans i medierna

Det här var veckan när den socialdemokratiska krisen ett tag föreföll som nationens kris. Veckan när de ekonomiska orosvindarna över Europa blåste allt kyligare. Inte bara på Irland där man är vana vid blåst utan även i Spanien och Protugal. Det var också veckan då det slogs nytt svenskt rekord i konstpris när Bukowskis sålde Cecilia Edefalks vackra Baby för 5,9 miljoner och när Socialstyrelsens gryningsräd i demensvården avslöjade en dyster bild.


Man är aldrig så bra som när man avgår eller dör
När bevakningen av Mona Sahlins avhopp var som mest intensiv kunde man tidvis tro att hon var död. Dels för att man plockade fram de gamla arkivbilderna av den 25-åriga riksdagsledamoten och den rekordunga ministern vid Ingvar Carlssons sida. Dels för att det talades väl om henne som aldrig förr. Till exempel Erik Sundström på Dagens Arena:
Sahlin var ofta i takt med tiden, det omdöme som används om hennes förebild Olof Palme. Som partisekreterare, första kvinna även där, bidrog hon till öppenhet och modernare arbetsformer. Hon har tvingat ett trögrörligt parti att ta sig an frågor som feminism, antirasism, strukturell diskriminering och hbt-personers rättigheter. Konkreta insatser för hållbar utveckling som samhällsbyggnadsminister omnämns mer sällan.

Mona Sahlin gestaltar den medialiserade politiken
Göran Greider ser i en läsvärd analys i Medievärlden Mona Sahlins avgång som en konsekvens av politikens medialisering. Tidigare S-ledare kunde förlita sig på och lyssna till Rörelsen. Nu finns ingen rörelse. Då återstår medierna, som länge älskade Mona Sahlin, men på senare tid har övergett henne. Enligt Greider till följd något centralt borgerligt beslut, vilket jag har väldigt svårt att tro. Snarare handlar det om att ju mer man hyllats, desto mer riskerar man att rasa. Greider skriver:
När hon nu avgår formar sig hennes långa politiska historia till en rätt fantastisk berättelse om den tilltagande medialiseringen av all politik. Hon är den medialiserade åskådardemokratins främsta gestaltare: Som politiker föddes hon i media, korsfästes i media och hoppades kunna återuppstå där. Mona Sahlin är en modern och stor roman om ett Sverige som förändrats.

Personerna skapar politiken
Nu säger sig alla socialdemokrater vilja prata politik, men jag anar att det pratas mest personfrågor när de möts i dessa dagar. Precis som medierna mest pratar person. Ena dagen är Veronica Palm hetast, nästa Pär Nuder, vilket väl säger en del  om partiets otydlighet i dessa dagar. Widar Andersson påpekar i en debattartikel i Aftonbladet att det inte går att hålla isär politk och person:
Många fnyser åt personstrider. Personliga ambitioner anses vara mindre fina än politiska program. Det är emellertid ett tankefel att kritisera personstrider med argumentet att de stjäl kraft från diskussionen om ”förnyelsen av politiken”. Det grundläggande felet med den typen av tankar är att de bygger på föreställningen om partiledare som fjärrstyrda leverantörer av en politik som några andra bestämt.  S-politiken förnyas inte genom rådslag och seminarier. Politiken har förnyats när partiledaren ansett att det varit nödvändigt att anpassa partiets position till rådande läge.

Bucht vill släppa loss drömmarna
”Titta på skorna som står där i hallen. Det är inte de som driver människan, det är våra drömmar som driver.” Med detta Ivar Lo Johansson-citat vill Sven-Erik Bucht, tidigare S- kommunalråd i Haparanda nu personkryssad riksdagsman, styra in partiet på en mer framtidsinriktad debatt;
Vi måste formulera och tydliggöra det samhälle som vi socialdemokrater vill forma med utgångspunkt ur våra värderingar och ideologi, men utifrån en ny tid. Föränderlighet är ett tecken på en sund utveckling, att låta Socialdemokratin vara en del av samhället, där vi lever i symbios med samhället i stället för att tvinga in samhället i en svunnen dåtid. Människan ska fångas av drömmen i stället för att vi försöker putta in henne i framtiden med minnen och det förgångna som utgångspunkt. Det är inte i papperskorgen vi kan hitta ritningarna för hur framtiden ska se ut.

Inte en fackförening för förtroendevalda
Apropå veckans intensiva S-debatt fastnade jag för en bisats i en SvD-artikel om partiernas strategier mot Sverigedemokraterna. Luciano Astudillo, som ingår i socialdemokraternas kriskommission, efterlyste där en ny inriktning på det politiska arbetet, bland annat för att möta SD. ”Partiet kan inte längre vara en fackförening för förtroendevalda”, påpekade han. Ett påpekande som gäller fler partier än det än så länge största i riksdagen. KD tycks ju nu också ha en ledarstrid under uppsegling, ledd av besvikna icke omvalda riksdagsledamöter.

Korruption ett hot mot tilliten
Men allt har inte kretsat kring socialdemokraterna denna vecka. Korruptionsdebatten har fortsatt. I Kvalitetsmässans nyhetsbrev Kvalitet & Förnyelse oroas statsvetaren Bo Rothstein som forskar om korruption och tillit med ett internationellt perspektiv för konsekvenserna av den senaste tidens avslöjanden. Inte för att de i sak är så allvarliga jämfört med vad som förekommer i övriga världen utan för att det riskerar att skada tilliten i samhället:
Det finns en tipping point, en vändpunkt som har mycket lite att göra med hur mycket korruption det faktiskt finns utan mer handlar om perceptionen av korruption.

Jävet avgörs i betraktarens öga
I Affärsvärlden varnar Niklas Ekdahl för konsekvenserna av att särintressena allt mer tar över i politiken:
Att Sofia Arkelstens omdöme inte var det bästa visade hon redan med förslaget att Moderaterna borde göra en morot till partisymbol. Problemet är inte så mycket bjudresor och billån som de naiva reaktionerna på frågan om jäv. Den avgörs alltid i betraktarens öga, inte av att förmånstagaren bedyrar sin oskuld. Det här kan inget regelverk i världen styra upp, om inte politiker bevisar sin egen självständighet.

Drottningen inte särskilt pratsam
Kungen har haft det lite lugnare den här veckan. Men kvällstidningarna har kämpat på för att hålla liv i skandalen. Expressen genom de köpta intervjuerna med Camilla Henmark. 200 000 kronor sägs man ha betalat för att få del av hennes inte alltför avslöjande berättelse. Aftonbladets torsdagslöpsedel ”Silvia bryter tystnaden” har chans att gå till historien som en klassisk kvällstidningsanka. Löpet och den fyrasidiga artikeln byggde på två citat från drottningen. Det ena var ”Det var mycket intressant” och handlade om den barnkonferens hon besökt i Bryssel. Det andra var: ”Jag mår bra”. En högtidsstund för kvällstidningarnas belackare.

Drömmen om ett statligt SKL

Om man som jag i många år har rört sig i den centralkommunala sfären känd som SKL , Sveriges kommuner och Landsting, är det lätt att betrakta staten och dess myndighet som något som mest krånglar till saker och ting. De kommer med motstridiga krav,  De inför förändringar utan att tänka konsekvenserna och är lite allmänt oberäkneliga. Landets kommuner och landsting är olika och oense om mycket, men kampen mot staten förenar och har så gjort i de mer än hundra år som kommunerna organiserat sig.

Därför var det intressant att få en inblick i statsförvaltningen. Jag var igår moderator vid ett seminarium om offentlighetsprincipen som arrangerats av Krus, en av våra mindre och mer okända myndigheter. Krus är en förkortning för Kompetensrådet för utveckling i staten och ska med sina 15 anställda bistå regeringen i frågor som gäller kompetensförsörjning för statens anställda.

Ett av de projekt man driver heter Offentligt Etos och handlar om etik, värdegrund och bemötande i statsförvaltningen. Då är offentlighetsprincipen viktig eftersom den garanterar allmänheten insyn i vad myndigheterna gör. Drygt 40 personer ägnade eftermiddagen att lära mer om denna princip från 1700-talet som tjänat oss väl och som är en bidragande orsak till att Sverige har varit så förskonade från korruption genom åren.

Utgångspunkten för seminariet var en artikel i DN som visade att bara hälften av myndigheterna fick godkänt i en test av hur öppenheten fungerar i praktiken. Experten på plats var Håkan Torngren, som mest är van att se på juridiken med kommunala ögon som förbundsjurist på Kommunförbundet och SKL, men som kan Offentlighetsprincipen bättre än de flesta.

Frågorna var många och diskussionen intensiv. Inte minst innebär sociala medier nya utmaningar för offentlighetsprincipen. Uppenbart är att många tjänstemän känner sig rätt ensamma inte minst på små myndigheter. Vart ska man vända sig för att få råd och stöd i praktiska förvaltnings- och bemötandefrågor?

Med lätt förvåning inser jag att vad de saknar är en statlig motsvarighet till SKL.

Medelålders SSU:are i nya strider

Det här var veckan när Mona Sahlin släppte fram personstriderna inom partiet, modigt eller dumdristigt det är frågan. Veckan som hade en söndag när Malmös nyhetsredaktioner fick jobba för högtryck, SM-guld och gripande av en misstänkt för skjutningarna samma dag. Vem den gripne var kunde man några dagar senare se på löpsedlar över hela landet. Veckan när SVT:s bortskämda tonåringar retade upp folk och när Beatrice Ask fick så det Thomas Boström skördat och besluta om datalagringsdirektiv.


Hur bra är det egentligen att vara stryktålig?
Bland veckans många analyser av Mona Sahlin och hennes ledarskap är stryktålig ett återkommande ord. Bland annat hos Expressens nyvärvade politiske kommentator K-G Bergström. Det är ett ord som ger associationer till gamla boxare, till misshandlade hustrur som återvänder till sina män och till hundar som tilltufsade stryker runt och ber om att bli omklappade. Det är inte ett ord som ger associationer till nya vägval och kamp för nya segrar. Mona Sahlin har under åren fått ta emot rätt många hårda smällar från den rörelse hon säger sig älska och som hon så troget tjänat. Nu är det av allt att döma sista striden. På ett mänskligt plan tycker jag det är ofattbart att hon ger sig in i den. Även om jag med intresse kommer att följa striden från åskådarbänken. Det finns en enorm spänning och en energi i personstrider, vet alla vi som varit aktiva i organisationer där sådant förekommit. Men om striderna är lite avlägsna vet vi också att de skapar sår och konflikter som får effekter många år efteråt. Mycket tyder på att det är spåren av 20 år gamla SSU-strider  vi nu kan bevittna.

Värdet av att vården gör rätt
Det är inte lätt att oberoende granska den som finansierar granskningen. Under Göran Perssons tid var det ESO, Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, som fick erfara detta när de kom med misshagliga rapporter. Nu är det finanspolitiska rådet under Lars Calmfors som drabbas när Anders Borg hotar med sänkta anslag. ESO förefaller just nu ohotade och kom i veckan med en ny rapport med titeln Värden i vården. Det handlar om målbaserade ersättningar i sjukvården, det vill säga att sjukvården ska få mer pengar om de gör rätt saker i tid. Ett exempel är regeringens kömiljard, som ger landsting som lyckas kapa köerna mer statsbidrag. Sådana system är inte enkla att konstruera, konstaterades vid seminariet där rapporten presenterades. Men trots bristerna behövs de som ett komplement till andra typer av styrning i vården. Som rapportförfattaren professor Anders Anell konstaterar i slutmeningen: Utan målbaserad ersättning kan man vara säker på att fel enheter belönas eftersom alla enheter får samma ersättning oavsett måluppfyllelse.

Märkligt agerande i Stockholms stadshus
Det var ingen vacker bild av livet i Stockholms stadshus som Uppdrag Granskning gav i veckan. Fastighetsdirektören hade uppenbart missbrukat sin position och låtit staden betala privata resor och restaurangbesök. Bland annat åkte han till Barcelona med några affärsbekanta för att titta på fotboll. En utflykt som kostade Stockholms skattebetalare 67000 kronor. Mannen fick sparken och avgångsvederlag på 2,2 miljoner , men slapp polisanmälan. Det är förfärligt men jag hade inget val, hävdade stadsdirektör Irene Svenonius. Åklagaren har nu på eget initiativ inlett en förundersökning.

Så talar en sverigedemokrat
Invandringskritisk är ett ord som allt oftare används i samband med Sverigedemokraterna. Väljer man det ordet har man köpt Sverigedemokraternas språkbruk, hävdar författaren och journalisten Annika Hamrud i Medievärlden..Kulturrastisk är det ord hon anser är det rätta för partiets grundläggande inställning. Hon analyserar också hur Sverigedemokraterna använder språket och skapar nyord för att få fram sitt budskap.

Stat eller kommun inte den viktigaste skolfrågan

Krönika publicerad i VLT 9 november 2010
Av alla hätska möten jag varit på som journalist finns inget som överträffar det när Göran Persson mötte Västerås lärare efter strejken och beslutet om skolans kommunalisering 1989. Lärarna var arga, besvikna, oroliga. Skolministern föreföll nöjd med att frågan var avslutad och att han fått som han ville. Att jag senare inte har haft några problem att tro på skildringar av Göran Persson som ledare som inte har några problem att köra över folk beror i hög grad på det här mötet.

Kanske är det sättet kommunaliseringen genomfördes på som gör att frågan lever efter mer än 20 år. Att köra över folk är inget bra sätt om man vill få dem med på en förändring. Lärarnas Riksförbund (LR) har fortsatt driva att staten bör återta ansvaret för skolan.

Förra veckan var frågan åter aktuell. På debattplats i Svenska Dagbladet skrev LR:s ordförande Metta Fjelkner om det glädjande med att det andra, större, lärarfacket Lärarförbundet nu tyckte som de och ville öka statens ansvar för skolan. Föga kunde hon ana att Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén samma dag hade en artikel på DN Debatt med precis motsatt innehåll. Dessutom skriven tillsammans med deras gemensamma motpart, ordföranden för Sveriges Kommuner och Landsting, Anders Knape (M).

Sveriges lärare vill inte ha tillbaka den statliga skolan, var deras budskap. Till stöd för den uppfattningen hänvisade de till en undersökning som visade att bara 1 procent av lärarna tyckte att byte av huvudman vore en lösning på skolans problem. Att det finns problem är det ingen som förnekar, inte minst är skillnaden mellan olika skolors resultat ett stort problem. Kommunerna har anledning att vara självkritiska över sitt sätt att sköta skolan.

Men det är svårt att se att problemens lösning är att Skolsverige skulle ägna tid, kraft och resurser åt en gigantisk organisationsreform. I stället måste man koncentrera sig på hur man ge lärarna stöd för att klara sitt uppdrag bättre och hur skolan kan motverka effekterna av segregationen i samhället. Inte för att göra lärarfacken glada utan för elevernas och därmed för framtidens skull.

Goda råd från Landskrona

Det här var veckan när nästan alla pratade om en bok som nästan ingen läst. Inte ens huvudpersonen själv visade det sig när ett jaktdrevet följdes av ett mediedrev i västgötaskogarna. Veckan när vi fick den första överenskommelsen över blockgränsen om Afghanistantrupperna och när riksdagen hade den första partiledardebatten efter valet. Kanske var det också veckan är en och annan allianspolitiker drog en lättnadens suck att vi inte har mellanårsval i Sverige, med tanke på hur opinionssiffrorna såg ut för två år sedan. Skilda valdagar lär dröja.


Politik är inte att hantera SD

Torkel Strandberg har viktigare saker än SD att tänka på
Foto: Rebecca Hinn

Partiledardebatten kom att präglas av det åttonde partiet och därmed gavs invandringspolitiken orimligt mycket utrymme. Jag hoppas partiledarna läser tidningen Fokus intervju med Torkild Strandberg, folkpartistiskt kommunalråd i Landskrona. Kommunen, som efter förra valet var SD:s starkaste fäste, men där man tappade i år.
”Jag blir så irriterad på alla dessa frågor om Sverigedemokraterna. Alla frågar om Sverigedemokraterna. Jag cyklar inte till arbetet varje morgon för att göra något åt Sverigedemokraterna, eller Socialdemokraterna. Jag tänker inte ens på dem. Det är inte det uppdrag jag fått. Mitt uppdrag är att tänka på problemen i Landskrona.

Henrik Ripa tackar för sig i Lerum
Torkild Strandberg hade kunnat sitta i riksdagen, både den här mandatperioden och den förra, men har valt den mer handfasta kommunpolitiken. Andra har gjort tvärtom, till exempel Henrik Ripa (M) från Lerum. I sin sista Flygpost från Lerum tackar han för sig efter 20 år i Lerumspolitiken, varav 13 som KS-ordförande Händelserika år i en snabbt växande kommun, där mycket hänt och där man inte varit rädd för att prova nytt. Ibland har Henrik Ripa kritiserats för toppstyre. En kritik som han i en intervju i Dagens Samhälle elegant, om än inte särskilt ödmjukt, bemötte med repliken: Inte toppstyrd, snarare toppenstyrd”:
Jag får frågan ibland vad som är svårast i jobbet och vad man är mest stolt över. Det tyngsta beslutet var när jag som socialnämndsordförande tvingades besluta om ett omhändertagande av ett nyfött barn på julafton, något som jag bär med mig och tänker på varje jul. Det som känns mest positivt är allt det fantastiska som är på gång i Gråbo för att göra Gråbo till en av Göteborgsregionens attraktivaste platser och det naturliga valet för sina barn när man vill gå i en ny modern lärmiljö.

Veteranens råd till nybörjaren
I veckan har många nyvalda kommunfullmäktige haft sitt första möte. Nya majoriteter har formats och kommunalrådsrum bytt namnskyltar. Inför det första mötet i Landskronafullmäktige sammanförde HD församlingens veteran Bengt Aldolvsson (S) med erfarenhet från ungefär 400 möten med nykomlingen Gulistan Batak (FP). Bengt Adolvssons råd till Gulistan Batak var det samma som han själv fick av sin far när han började. Man ska göra som när man bygger ett hus, lyssna på alla människor innan och sedan göra som man själv finner bäst.


Starka S-familjer hindrar förnyelse
Säkert har också Landskronas oppositionsråd Niklas Karlsson (S) fått råd från sin pappa Anders, som är riksdagsman för S och av sin farbror Allan, tidigare kommunalråd (S). Familjen Karlsson i Landskrona är en av de S-familjer Aftonbladets krönikör Peter Kadhammar lyfter fram för att visa att S-politiken är en ren familjeangelägenhet, vilket försvårar partiets förnyelse. De andra exemplen är familjen Johansson i Göteborg, med pappa Göran och dottern Anna samt familjen Andersson i Nacka, vars dotter Mona sedan länge är gift Sahlin.
Socialdemokrater är lika blinda för den egna, slutna kulturen som moderater är för det problematiska med bjudresor. Kanske handlar det om identifikation. Partiet är ett hem: man träder in och går inte ut förrän läkaren säger att man är död, skriver Peter Kadhammar.

Ovisst och orimligt läge i Örebro
I Örebro hängde valresultatet och den rödgröna majoriteten på en enda röst. Resultatet har överklagats av folkpartiet. Något socialdemokraten Björn Sundin tror de kommer att få ångra om det blir nyval eftersom det sannolikt gynnar de stora partierna S och M. Han tycker örebroarna borde slippa leva i ovisshet fram till mars, när ett eventuellt nyval kan ske, om vem som styra, och politiken ägna sig åt viktigare frågor:
Vi borde prata om ledningen, om jobben, om kommunens ekonomi, om skolan och omsorgen och om nya företagsetableringar i Örebro. Att låta Örebro sakna en tydlig ledning i uppemot ett halvår är inte rimligt.

Snygg, rik och full och kanske lite kletig
Till sist en undran: Vilka associationer ger ordkombinationen snygg, rik och full? Rätt svar är inte kungens festande entourage. Det rätt svaret är sylt. I alla fall om man jobbar på länsstyrelsen i Sörmland som tagit till ett klassiskt löpsedelsgrepp i sin inbjudan till ett seminarium om sylttillverkning som ett exempel på kvinnligt företagande.

Facklig splittring om statlig skola

”Lärarna efterlyser ökat statligt ansvar”, löd rubriken på SvD Brännpunkt idag

”Sveriges lärare vill inte ha tillbaka den statliga skolan”, konstaterades på DN Debatt.

Att de båda lärarförbunden och deras ordförande inte alltid är överens, är något som ofta döljs av en gemensam front mot arbetsgivaren i förhandlingstider. Men idag gjorde de stora morgontidningarnas debattsidor skillnaderna uppenbara. På DN Debatt skriver Lärarförbundets Eva-Lis Sirén tillsammans med SKL:s ordförande Anders Knape att lärarna inte vill ha en statlig skola. De hänvisar bland annat till en undersökning som visar att bara 1 procent av lärarna anser att ett byte av huvudman vore lösningen på skolans problem.

På SvD:s Brännpunkt uttrycker Lärarnas Riksförbunds ordförande Metta Fjelkner sin glädje över att Lärarförbundet nu tycker som LR och vill öka statens ansvar för skolan. ”Det är en styrka att de två lärarorganisationerna menar att statens ansvar för skolan måste öka”, skriver hon.

Det är märkligt att LR är så fokuserat på huvudmannaskapsfrågan. Att man år efter år fortsätter att driva en återgång till ett system med stora brister i stället för att fokusera på hur man kan förbättra förutsättningarna för dagens skola. Det är där lärares och skolledares kraft behövs, inte till att genomföra en gigantisk och kostsam organisationsförändring. Det vore bra med en samsyn om att det inte var bättre förr, att mycket brister idag, inte minst likvärdigheten och att alla goda krafter nu bör samlas kring hur man kan åstadkomma förbättringar för framtiden. En samsyn som inte bara borde omfatta de båda lärarförbunden utan också gärna utbildningsdepartementet.

Om bloggar som tystnar och en politiker som fick nog

Det här var veckan när de rödgröna först pliktskyldigast presenterade sitt budgetalternativ och sedan gick skilda vägar. Veckan när Sofia Arkelsten (M) fick uppleva skillnaden mellan att vara en riksdagsledamot i mängden och att vara partisekreterare. Veckan när muthärvan i Göteborg växte ytterligare och när Jimmie Åkesson fick erfara att alla partiledare inte är lika. Att inte få komma på Nobelfesten smärtade nog mer än inte få sitta i samma sminkloge som Lars Ohly. Här lite smått och gott från veckan som gått.

Helena Nyhus hoppar av

Muthärvans första politiska offer

Muthärvan i Göteborg börjar nu också på politiska konsekvenser. Helena Nyhus (S) avgår som kommunalråd. Hon vill göra annat i livet, säger hon, men medger att turbulensen kring Uppdrag Gransknings avslöjande spelar roll. Helena Nyhus begick trippelfel där. Hon hade inte bara haft dålig koll som ordförande i idrotts- och föreningsnämnden, hon hade också serverat sin KS-ordföranden halvsanningar. Dessutom hade hon det dåliga omdömet att tala om för Janne Josefsson vad hon tyckte om Uppdrag Gransknings arbetsmetoder. I tron att kameran var avstängd, vilket den alltså inte var. Det var dumt, men det finns anledning att dela hennes oro för att det kan bli svårt att rekrytera nya politiker:

Det är en väldigt tuff situation att ta ansvar för saker som man möjligtvis inte kan kontrollera och granska. Jag tycker att vi ska vända på allt, men har du en förvaltningschef som undanhåller saker för den politiska ledningen hjälper ingen revision i världen, säger hon till GP.

Fint hus för nytt samboförhållande
Över en månad har gått sedan valet och än är det inte klart med styren överallt. Nu börjar det bli bråttom om man ska ha en chans att hinna med budgetarbetet. I Göteborg blev det klart i veckan. Där har miljöpartiet slutligt bestämt sig för rödgrönt samarbete. Ett samarbete som ska vara närmare än tidigare, vilket manifesteras i att man flyttar ihop. Kanske kan detta samboförhållande så småningom äga rum i Gunnar Asplunds rådhus, som stått tomt sedan tingsrätten flyttade till Göteborgs nybyggda rättscentrum. En utredning är tillsatt, som i första hand ska undersöka om kommunledningen skulle kunna flytta in. En förstudie ska presenteras i januari. Men samtidigt finns en oro för att husets inre med specialdesignade möbler, mattor och lampor i mjukt modernistisk stil kanske inte kommer att bevaras. Asplundentusiaster jorden runt gör sig redo för strid.

Inte en ny S-idé på 50 år?
Debatten är intensiv bland socialdemokratiska debattörer om varför valet gick som det gick, om vilken betydelse det röd-gröna samarbetet hade och varför detta samarbete nu sprack. Till de mera skoningslösa interna kritikerna hör Göran Greider som på Aftonbladet Debatt skriver:
I valet 2010 var det alltså ett helt halvsekel sedan socialdemokratin formulerade en intellektuellt och praktiskt hållbar idé om hur samhället ska omgestaltas i progressiv riktning. Tacka fan för att partiet i dag saknar profil! Sahlin och Östros sågs irrande på en spelplan som Borg och Reinfeldt definierat. Mittfältet i det egna rödgröna laget deltog knappt i spelet!Det rödgröna samarbetet är inte problemet. Det är heller inte lösningen på problemet. Lösningen på sfinxens gåta är socialdemokratin själv. Den måste återfinna en bärande idé om hur detta samhälle ska se ut och kan då inte nöja sig med en borgerlig spelplan.

Kvartett utan verklighetförankring
Skoningslös är också mediekrönikören Rolf van der Brink i sin analys i Dagens Media av de rödgrönas kampanjbild med de fyra partiledarna vandrade på en perrong. En bild som det tog reklambyrån en månad att komponera. Så här gick det till:
Tåget är påhittat och byggt på bildkombinationer av rymdskepp och tåg 3d-modellerat av Sweet Studio. Elledningarna i luften är autentiska och kommer från Södertälje Södra. Stensättningen på perrongen är 3D-modellerad. Partiledarna är fotograferade en och en av fotograf Kalle Gustafsson förmedlad av agenten Skarp. Ambitionen var att producera de bästa partiledarbilderna någonsin. Mona, Lars, Peter och Maria kläddes ”stadsmannamässigt” med märkeskläder, dock inget överdrivet extravagant. Lars Ohly skulle bära en röd slips. Men han ville inte. ”Den var inte han”.


Unga gillar sociala medier, politiker har tröttnat
I veckan kom statistik om ungdomars medievanor. Allt mindre TV, allt mer Internet är trenden. 98 procent av 12-16-åringarna tillbringar en del av sin fritid vid datorn. Mest med spel, men sociala medier tar allt mer av deras tid. Politikerna ägnar däremot allt mindre tid åt sociala medier. Efter valet har var tredje politikerblogg tystnat, visar en kartläggning som SVT:s Aktuellt. Det ger för lite väljarkontakt i förhållande till den tid det tar, motiverar två av de numera icke-bloggande riksdagsledamöterna sin tystnad.
Det var kul men syftet är ändå att nå ut med sitt budskap, och ser man då att man har väldigt få läsare börjar man fundera på om det finns bättre sätt att använda tiden, säger Helena Leander (MP).


Bengt Germundsson bloggar på
Om även de kommunala bloggarna tystnat lär väl Dagens Samhälle reda ut så småningom, även bland dem fanns stora planer före valet. En som inte tystnat är KD:s mest framgångsrike kommunpolitiker Bengt Germundsson i Markaryd. Han är förbryllad och besviken och kanske rent av förbannad även om han inte säger det rent ut över Göran Hägglunds besked att partiet släpper kravet på vårdnadsbidrag:
Jag tycker det är helt fel timing att redan efter en månad signalera detta budskap, samtidigt som vi försöker få in vårdnadsbidraget i många kommuner eller öka upp det från ett till två år. Lika fel anser jag det vara att föra ett resonemang om detta i media. Att så skett meddelades i en bisats några minuter innan Hägglund avslutade partifullmäktige samma dag.


Lokaljournalistiken ligger oss närmast
Lokalredaktioner försvinner ofta i dagstidningars sparprogram. Saknade av läsare i allmänhet och kommunpolitiker i synnerhet, eftersom de förlorar en kanal att nå ut. Visserligen en kanal man inte har kontroll över och som man ibland retat sig på, men det är än värre att inte ha någon  rapportering alls. I veckan var lokalredaktörer från hela landet samlade till Nära-konferens i Örebro för att diskutera lokal journalistik. Caroline Thorén på Medievärlden var där och berättade bland annat om Södermanlands Nyheters satsning på lokalredaktioner i Trosa och Gnesta.
Satsningen visar på en djupare förståelse för journalistikens kärna. Det är det om händer här och nu, nära läsaren som verkligen berör. Visst, de flesta tidningsläsare vill ha utrikesnyheter och nationella nyheter också men dessa nyheter kan du få var som helst. Det som händer utanför din husknut i Trosa, Staffanstorp eller Norsjö – det kan du bara få av din lokaltidning.

Grattis till en pigg 100-åring
Till sist ett grattis till en pigg 100-åring. Tidningen Kommunalarbetaren, som numera mest kallar sig KA, firade med stort kalas i veckan. ”Tidningen skall utgöra ett medel i vår agitation, ett medel att väcka de ännu sovande kommunalarbetarna i landet”, skrev förste redaktören FL Nordgren 1910. Dagens redaktör Liv Beckström gör en helt annorlunda tidning och uttrycker sig på ett annat sätt, men tidningens uppdrag är i grunden det samma.

Mausoleum över en svunnen sjukvårdspolitik

Under 1980-talets första hälft, var jag landstingsreporter på Vestmanlands Läns Tidning. En återkommande fråga var då var Västra sjukhuset. Ett sjukhus landstinget önskade att man aldrig haft och inte riktigt visste vad man skulle göra med. Tiden hade gått ifrån det redan innan det var klart

Sjukhuset  började planeras 1967 och var klart 1975. Dåvarande landstingsrådet Sten Söderberg (S) hade tänkt sig det som ett lasarett med specialistfunktioner. Men läkare var en svårstyrd grupp redan på 1960-talet. De ville ha alla akutsjukvård på Centrallasarettet. Därför blev Västra sjukhuset ett långvårdssjukhus med 448 platser, 535 anställda och en väldig massa korridorer. De flesta gamla bodde i rum med två eller fyra sängar. Sjukhuset låg ödsligt långt utanför centrum och kändes verkligen som den sista utposten där ingen ville hamna.

Vårdsal från en svunnen tid, 1970-talet

I och med Ädelreformen 1992 blev Västra sjukhuset och långvården Västerås stads ansvar. Anläggningen döptes om till Eriksborg och de gamla vårdavdelningarna byggdes om till äldreboenden. Psykiatrin tog över en del. Dessutom finns en del udda verksamheter som landstingets placerat här. Kvadratmetrar man inte kan göra sig av med måste ju användas.

Kryssar man sig fram genom korridorerna kommer man till slut till en drop in-röntgen driven av Praktikertjänst, där jag utan någon väntan fick min höft röntgad. Snabbt och effektivt, fjärran från den centralstyrda sjukvård som Västra sjukhuset en gång byggdes för.

Om en saknad minister och en go gubbe som blev arg

Det här är veckan när skott i Malmö gav obehagliga associationer till Lasermannen och hans tid. När det blev sorgligt påtagligt att den svenska insatsen, som det brukar kallas, i Afghanistan handlar om att delta i ett krig. Det var också veckan när Henrik Berggren till alla politikintreserades förvåning inte blev nominerad till Augustpriset för sin Palmebiografi och när den första snön föll över Mellansverige. Här är några lästips från veckans flöde:


Vem ska SKL nu lobba mot?
Det är lite oväntat att Ilmar Reepalu (S) saknar Mats Odell (KD). Men det gör han faktiskt. Kanske inte så mycket personen som hans tidigare funktion som kommunminister. Någon sådan finns inte i den nya regeringen. Detta har fått Ilmar Reepalu att skriva brev till statsministern:
”En sådan viktig post kan rimligen inte ha glömts bort vid regeringsbildningen. Därför skulle jag vilja be dig att reda ut detta missförstånd och se till att berörda personer vid kammarkansliet och regeringskansliet, och även kommunerna via Sveriges Kommuner och Landsting, snarast informeras om vem som har posten som kommunminister”, skriver han.
Något officiellt svar har han ännu inte fått. Men till Skånska Dagbladet säger statsministerns pressekreterare att kommunerna får vända sig till olika ministrar beroende på vilken fråga det handlar om.

Korruption gör go gubbe förbannad
Göteborgsandan har fått skulden för den korruption som avslöjats i kommunen. Den kopplingen upprör den som mer än någon annan förkroppsligat denna anda, förra kommunalrådet Göran Johansson (S).

Ogillar svarmålningen av
Göteborgsandan

”Goa gubbar” är inte gubbar. Det är en sinnesstämning, en atmosfär och det har inget med gubbar eller damer att göra, inte ett skit. Det är inte bra när det blir så här. Det är att göra parti¬politik av det. Mutskandalen är motsatsen till Göteborgsandan, säger han till Sydsvenskan som gjort en ambitiös genomgång av korruption och korruptionsrisker.
Staffan Andersson, universitetslektor vid Linnéuniversitetet i Växjö och redaktör för boken ”Korruption, maktmissbruk och legitimitet”, har en annan förklaring.
”Bolagiseringen har ofta försvårat insyn och övervakning av den kommunala verksamheten. Det har ökat riskerna för korruption, säger han till Sydsvenskan.

I mesta flyktingkommunen är SD svaga
Expressen har besökt den kommun som tar emot flest flyktingar i förhållande till sin befolkning, nämligen Sveriges näst minsta kommun Sorsele i Västerbottens inland. Här tog Sverigedemokraterna bara ströröster. Tidningen har träffat flyktingar som tycker folk är snälla, men längtar till Stockholm där det finns jobb och släktingar. De infödda Sorselebor tidningen träffat tycker att kommunen mest tänker på de pengar flyktingarna för med sig. Men nu har S tagit över och mottagandet kanske minskar.
”De sista fyra, fem åren har det kommit så många flyktingar att det blivit svårt att ta hand om alla. Vi har saknat integrationen i samhället. Vi behöver satsa mer på svenskan och skaffa fram fler praktikplatser, säger nya kommunalrådet Caisa Abrahamsson (S).

Journalister behöver värdegrund att stå på
Inte bara inom partierna utan också inom medierna pågår en eftervalsdebatt. Inte minst om bevakningen av Sverigedemokraterna, både under valrörelsen och när valresultatet stod klart. Medievärldens chefredaktör Axel Andén betonar betydelsen av att journalister har en värdegrund för att kunna reda ut konsekvenserna av resenomang och åsikter:
Jag tror att när det gäller rasism är det farligt med historielös journalistik och journalistik utan värdegrund. Men jag tror också att journalister som reflexmässigt avskyr SD men inte vet riktigt varför har bidragit till en dålig bevakning av partiet. Jag säger inte att journalister inte ska ha känslor mot rasism, men det är bra att vara på det klara med varför, och att det är detta varför som får betydelse för vinklar, frågor och följdfrågor.


Sociala medier bra att ha om drevet kommer
En av de mest sociala medier-frälsta politikerna är Lilith Svensson (KD), fullmäktigeledamot från Varberg. Hon hoppades att de skulle föra henne hela vägen till riksdagen, men så blev det inte. Trots det tvivlar hon inte på att detta är rätta sättet att kommunicera, skriver hon i Medievärlden:
För dem som kan hantera de sociala medierna på rätt sätt kan dessa vara en möjlighet att få komma till tals när ett mediadrev går, för dem som inte klarar av det kan de, genom en ogenomtänkt kommentar, dra igång detsamma. Jag ser sociala medier som ett verktyg att skapa nya nätverk, en möjlighet att föra dialog, att få respons på den politik som jag driver, att ta del av andras åsikter och lära mig nya saker.

Fint pris till Dagens Samhälle
Till sist ett grattis till Dagens Samhälle som vid Sveriges Tidskrifters branschgala i onsdags fick ta emot Årets Marknadsföringspris. Det får man för undersökningen Varumärkesprotokollet som visar för företag hur starka – eller svaga – deras varumärken är bland beslutsfattare i kommuner och landsting. I motiveringen sas bland annat:
För befintliga och potentiella annonsörer kan kunskap om det egna varumärkets styrka, eller brist därav, bli en aha-upplevelse när de presenteras på ett nytt sätt. När kunskapen förmedlas av en tidskrift som med stor kännedom om sin målgrupp också lyckas visa hur den kan hjälpa till att öka varumärkets styrka, blir det relevant för båda.

Den kosmetiska demokratin

Den kommunala demokratin bärs traditionellt upp av partierna. Men i takt med att deras medlemmar blir allt färre, allt äldre och allt mindre representativa måste det till andra former för medborgardialog. Mycket funderande ägnas åt detta i kommuner och landsting. Idéer saknas inte. Bland annat kom SKL:s demokrati och självstyrelseberedning häromåret med en rad förslag, som det hänt väldigt lite med. Vad som ofta saknas är en verklig vilja till förändring. I en god strävan att värna den representativa demokratin låter man det mesta vara som vanligt trots att förutsättningarna förändrats.

Medie- och kommunikationsvetaren Marja Åkerström har granskat hur nya former för medborgardialogen fungerat i Sjöbo och Ystad. Avhandlingen, som läggs fram vid Lunds universitet på fredag, har titeln ”Den kosmetiska demokratin”. Hennes slutsats är att det nya mest haft kosmetisk effekt och inte förändrat något i grunden.
”Formen är viktigare än innehållet. Politikerna använder tystnaden som maktteknik och medborgarna får vänta alldeles för länge med svar på sina frågor, särskilt när det rör sig om kontroversiella ämnen. I stället för en bra dialog blir politikernas svar ofta högtravande och lite mästrande”, menar Marja Åkerström.
Hon påpekar också att dialog tar tid, vilket man bör tänka på innan man drar i gång. Om inte finns risk för att högt ställda förväntningar på dialog som bara blir monolog leder till politikerförakt.
Det var enklare när medborgardialogen vara en intern partifråga, inte kommunal ledningsfråga. Även om det säkert tog tid då också.

Revision blir spännande i skandalernas skugga

Det här är veckan när regeringen presenterade en nyhetsfattig budfet, när Thomas Boström i sin frånvaro blev den mest uppmärksammade riksdagsmannen, när världen gladdes med gruvarbetarna i Chile och när sjukvårdens överbeläggningar än gång hamnade i fokus. Plus en del annat, som man kan läsa om här:

Skandalomsusat prestigebygge
I dagarna börjar balkarna för Nationalarenan i Solna resas. Bygget om var tänkt att bli en nationell stolthet, men har kommit att förknippas med mutor och osunda relationer mellan kommun och byggare. Tidskriften Fokus berättar hela historien om arenabygget i sitt senaste nummer. Men de som kom skandalen på spåret var Johan Delby och Måns Wikstrand på Dagens Samhälle. Vid en genomgång av höga tjänstemäns sidoinkomster i våras upptäckte de att Solnas stadsdirektör Sune Reinhold nya bolag och plötsliga höga inkomst, som visade sig komma från Arenabolaget. Nu pågår en förundersökning om mutbrott.

Vilken revisor kan man lita på?
I spåren på Uppdrag Granskningss Göteborgsavslöjanden och Solna affären fick ESO (Expertgruppen för studier av offentlig ekonomi) stor uppmärksamhet för sin rapport om kommunal revision. Ett ämne som annars inte brukar locka särskilt stora skaror till en presskonferens. Olle Lundin ifrågasätter att kommunerna har förtroendevalda revisorer. ”Granskning av de egna partikamraterna kan vara svåra att förena med de höga krav på oberoende som normalt ställs på revisionen, säger han.. Lars Munters, förtroendevald M-revisor i Stockholm håller inte med. I en debattartikel i Dagens Samhälle pekar han på de misstag som professionella revisorer gjort, senast i HQ-härvan.

Fackets vånda över Sverigedemokraterna
Debatten om Sverigedemokraterna fortsätter om än med avtagande intensitet. I ett intressant reportage på Dagens Arena diskuteras LO-fackets förhållningssätt till medlemmar som är Sverigedemokrater. I Bjuv, SD:s starkaste kommun, är SD-medlemmen Allan Jönsson skyddsombud vid tegelbruket Höganäs Bjuf, vilket Metall efter viss vånda accepterat. Magnus Manhammar som lett ett LO-projekt mot Sverigedemokraterna i valrörelsen, oroas mest över SD:s starka stöd bland ungdomar.
"Det här är en lika viktig kamp som i arbetarrörelsens begynnelse för 100 år sedan. Det här handlar om precis lika grundläggande värderingar: klassbegreppet, solidariteten, antirasismen", säger han.

Partiledare gillade skandalfri valrörelse
I måndags hade Publicistklubben sin traditionella eftervalsdebatt. Alla partiledare var inte på plats, men Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt var där. Avsaknaden av skandaler gladde. Kritiken gällde bland annat vad Fredrik Reinfeldt kallade medias ”blodslängtan”, avsaknaden av kunniga specialreportrar samt Kristian Luuks roll i SVT:s valvaka. Bara Sverigedemokraterna ansåg att sociala medier spelat någon roll. Debatten kan ses i sin helhet på PK:s hemsida. Dagens Nyheter hade ett utförligt referat.

Ilija Batljan kritiserar de egna
Landstingsrådet Ilija Batljan är en  folkhemssosse, enligt egen utsago. En högersosse enligt sina kritiker. Han är också en populär sosse, med många personkryss.I en artikel i Veckans Affärer är han inte nådig i sin kritik av partiet. Han ogillar det rödgröna samarbetet och partiets skattepolitik. På frågan om vad som var den största missen i valrörelsen svarar han:
”Avsaknaden av politik. Det saknades en helhetsdiskussion om vår vision. I stället för att förklara vår helhetssyn bildade vi ett slags lapptäcke av sakfrågor och kompromisser som inte hängde ihop.”

S långsiktiga misslyckande
I Dagens Arena konstateras att Socialdemokraternas tillbakagång inte beror på misstag i årets valrörelse utan har pågått i mer än 20 år. Förklaringen är att i takt med att skillnaderna i samhället ökat har det blivit allt svårare att vara ett brett parti som lockar mer än 40 procent av väljarkåren. En av de intervjuade statsvetarna Stefan Svallfors säger:
När (S) ändå försöker skapa en politik som ska attrahera denna breda koalition av väljare så upplevs den ofta som ”hattig. Det framstår som att man pytsar ut olika politiska förslag för att blidka enskilda väljargrupper snarare än som att man har en sammanhållen politik.

Från sämsta till bästa skolan på tre år
En  intressant skolartikel hittade jag i Sydvenskan. Den handlar om hur Nossebro skola på tre år gick från att vara sämst till bäst utan att det kostade några extra pengar. Man bestämde sig helt enkelt att jobba i enlighet med vad forskningen säger. Bland annat slutade man plocka ut elever med problem ur klassrummen. I stället plockade man in lärare.
– Jag kallar det en synvända. Synvändan kommer från den pedagogiska forskningen, det är ju inte så att vi har kommit på egna tankar plötsligt. Oavsett vilken forskare vi läste, sa de samma sak: att alla vill vara med i klassrummet, säger rektor Lasse Björkqvist.

Hjälp att undvika byråkratspråk
Ingen vill skriva som en byråkrat, knappast ens byråkraterna själva. Det offentliga språket ska enligt språklagen från i fjol vara vårdat, enkelt och begripligt. Om man som skribent vill kontrollera hur pass begriplig ens text är finns verktyget Lix, påminner Lisa Bjerre i en krönika i tidningen Journalisten. Denna text har en lixvärde på 44, vilket gör att den är en normalsvår tidningstext. Byråkrattexter ligger över 60, barnböcker under 30.

Vardagskorruption ingen vill se

Krönika publicerad i VLT 12 oktober 2010

300 000 kronor, det är väldigt mycket pengar. Någonting i Janne Josefsson ton väcker alltid min oppositionslusta, så när jag började titta på Uppdrag Gransknings första program om korruptionen i Göteborg tänkte jag först: Ja,ja, Göteborgs stad har en omsättning på 23 miljarder, så det är väl en struntsumma. Men jag har tänkt om

300 000 kronor är väldigt mycket pengar. 30 000 är också mycket, till och med 3 000 kronor är en skam eftersom det handlar om offentliga medel. Därmed handlar det också om svikna förtroenden. Framför allt har de tjänstemän som skott sig svikit, men de politiker som har till ansvar att se till att kontrollerna fungerar kan inte svära sig fria.

Nu pågår en rad brottsutredningar mot. tjänstemän i Göteborg och fler lär det bli tror statsåklagare Nils-Erik Schultz. Har man väl lättat på locket så brukar det pysa ut mer. Frågan är nu hur unikt detta är. Kan det bara hända i Göteborg där goa gubbar dunkar varandra i ryggen? Eller skulle det se likadant ut i de flesta kommuner om man började granska verkligheten bakom triviala fakturor om sanering av badstränder och toaletter på idrottsplatser?

Man vill ju helst inte tro det. Vi svenskar är ju stolta över att bo i ett land fritt från korruption, men antagligen är vi aningslösa och blundar för de osunda relationer som kan uppstå mellan upphandlare och leverantörer. En sorts vardagskorruption, som ingen riktigt ser eller kallar vid dess rätt namn. Kanske börjar det på 3 000 kronors nivån. Det spelar ju inte så stor roll i ett miljonprojekt, så blir det 30 000 kronor, för det spelar ju inte heller så stor roll och så är man inte längre en hedervärd tjänsteman.

Men den som gett sig in på detta sluttande plan bör inte vara för säker. En dag kanske Janne Josefsson står utanför det fina nybyggda huset. Eller en lokaljournalist rustad med fakturakopior som han vill ha förklarade. Efter Motalaskandalen för 15 år sedan blev det ett uppsving för lokal granskande journalistik. Förhoppningsvis ser vi något liknande nu i spåren på Uppdrag Granskning.

En vecka med uttåg, intåg och en evig fråga

Det här var veckan när kyrkans ord fick Sverigedemokraterna att tappa masken. När Europas största regering avgav vad som kändes som Europas längsta regeringsförklaring. När ministrar tog plats och nya styren formades över hela landet. Här några axplock.


Regeringsförklaringen var nyhetsfattig. En som nog var besviken, men kanske inte överraskad, är Per Borg, som ledde Arena Idés och Timbros blocköverskridande kommissionen om välfärdens framtida finansiering. Deras förhoppning var att regeringen, oavsett färg, efter valet skulle tillsätta en utredning om hur vi ska klara välfärdsuppdraget framöver. Men så blev det inte.

Anna-Karin Hatt, minister med oväntad kombination,
IT och regioner.

Mats Odell fick kliva av som minister och i stället bli KD:s gruppledare i riksdagen. Ett val som uppenbarligen inte var hans eget. Hans gamla uppgifter är uppdelade på flera. Nu finns det en regionminister, Anna-Karin Hatt (C) ska sköta detta utöver IT-frågorna. En inte helt självklar kombination, men förhoppningsvis ett tecken på att regionfrågan är prioriterad den här mandatperioden.

En annan nykomling i ministergänget är Ulf Kristersson. I en krönika på Dagens Samälles webbplats berättar Magnus Wrede om när Kristersson bjöd på pepparkakor i Strängnäs:
Han funderade över mycket, bland annat om risken i små kommuner som Strängnäs för ”de blöta fingrarnas politik i stället för de raka ryggarnas”. Nu ska han stå rak i ryggen och förklara det nya sjukförsäkringssystemets förträfflighet för hela svenska folket. Eller göra små strategiska reträtter. Det kan han sannolikt göra bättre än föregångaren. Han är verbal, men känns också mänsklig.

Konflikten mellan rättvisa och medkänsla är något en socialförsäkringsminister måste hantera. Om detta skriver Johan Hakelius läsvärt i sin premiärkrönika i Affärsvärlden:
Minsta olikhet mellan landsändar eller folkgrupper är per definition en "orättvisa" som politikerna ska korrigera med byråkratins hjälp. Men samtidigt kräver vi medkänsla. Det är något helt annat. Den är till sin natur personlig. Den är ofta orättvis. Den kan slakta en gödd kalv åt en slarver till son, men förbigå hans skötsamme bror. Medkänslan sätter sig över principer och förordningar.

PR-strategernas misslyckande
Eftervalsdebatten går vidare. En grupp som kommit väldigt lindrigt undan är de socialdemokratiska PR-strategerna skriver Marie-Louise Samuelsson i en krönika i Sydsvenskan.
Jag undrar hur det var möjligt att göra så många fel. Om man nu inte lyckades komma på något offensivt knep är det obegripligt att den påkostade pr-staben inte ens förmådde hejda de värsta misstagen.

Ord på vägen till de nya
Det har på många håll tagit tid att skapa nya majoriteter. Men nu börjar det klarna och de nya kan ta plats. Från Ann Beskow, tidigare S-kommunalråd i Orsa, idag krönikör Dalarnas Tidningar kommer några ord på vägen.
Ta vara på människorna omkring dig ... kom ihåg att alla kan bidra, även oppositionen ... glöm aldrig bort dina uppdragsgivare ... öppna din dörr se till att det finns konst, leksaker, frukt och böcker i ditt arbetsrum.

Lobbyistvarning mot SD
Sverigedemokraterna är nu vågmästare i riksdagen och borde vara intressanta att lobba mot. Men Patrik och Henrik Westander på Westander PR avråder i ett debattartikel på Dagens Media:
Vi rekommenderar uppdragsgivarna att inte ta direktkontakter med Sverigedemokraterna i syfte att påverka politiska beslut. Det kan säkert vara kortsiktigt effektivt för en lobbyist att påverka Sverigedemokraterna i konkreta sakfrågor för att utnyttja deras position som vågmästare. Men ett sådant agerande riskerar att stärka odemokratiska krafter och kan dessutom slå tillbaka mot uppdragsgivarens egen trovärdighet.
Inte bara ett Göteborgsproblem
Den växande brottsutredningen efterUppdrag Gransknings avslöjanden om korruptionen i Göteborg väcker frågor om hur det står till i landets övriga kommuner. Få tror att detta enbart är ett Göteborgsproblem. På Newsmill skriver journalisten Per Wirtén:
När Janne Josefsson och andra smeker Göteborgsandan som orsak till mutskandalerna placerar de en annan samtidsanda i skuggan. Jag tänker på den som förenar inte bara de två storstäderna, men även alla andra svenska städer: bolagiseringar, privatiseringar, utförsäljningar och en ny gråzon av oklart ansvar. En anda som sänker statusen för offentlig kommunal verksamhet, därmed försvagar tjänstemäns integritet och underlättar korruptionskultur. Det är i denna marknadsfixeringens epok som samförståndsandan på Gamla Ullevi blir ohållbar.

Kritik mot inlåsning av dementa
Ett annat uppmärksammat inslag på Uppdrag Granskning i höst handlade om dementa som låstes in på nätterna. Socialstyrelsen har nu granskat Öjagården i Piteå, som programmet handlade om, Resultatet av tillsynen ger samma bild som framkom i programmet.
Viken är inte ett tryggt boende för äldre. Det är oacceptabelt att de demenssjuka lämnas ensamma under stora delar av natten utan möjlighet att kalla på hjälp, säger Socialstyrelsens sektionschef Anne Vaher.

Vitsen med att blogga
Att blogga eller inte blogga, det är frågan för alla oss som ägnar oss åt detta och ibland funderar över om det är väl använd tid. På sin blogg resonerar idéhistorikern Stefan Gelfgren kring detta på ett sätt som är relevant även för icke-akademiker:
Från början var det lite skrämmande att posta mer eller mindre bearbetade tankar. Det går liksom stick i stäv med vad universitetsvärlden står för. På samma gång har mitt bloggande gjort att jag har fått det något lättare för att sticka ut hakan. Framför allt har bloggandet lärt mig att kunna skriva texter förhållandevis snabbt och att lita på att de håller, och det kommer jag att fortsätta med!

Ska man ha borgmästare?
Till sist en återkommande fråga i den kommunala världen. Ska man ha en borgmästare och  ska i så fall kommunstyrelsens eller fullmäktiges ordförande  ha titeln? I Landskrona har detta aktualiserats eftersom fullmäktigeordföranden Lennart Söderberg (M) låtit tillverka en ämbetskedja som han vill skänka till staden. Den ska förutom kommunfullmäktiges ordförande, kunna bäras av kommunstyrelsens ordförande och av nämndsordföranden. KS-ordföranden Torkild Strandberg (FP) är tveksam. ”Jag har väldigt svårt att se mig själv i en sådan kedja” säger han till HD..

Jag har aldrig hört Malmös KS-ordförande Ilmar Reepalu (S) tala om sig själv som borgmästare, men nu har han i alla fall chans att bli World City Mayor 2010. Han är en av 25 finalister som valts utifrån kriterier som ledarskap och visioner, administration, social och ekonomisk medvetenhet, förmågan att skapa trygghet och skydda miljön, samt  förmågan att skapa goda relationer mellan olika kulturella, religiösa och sociala grupper.